I dont care anymore!
Ocensurerad sanning!
Jag orkar i ärlighetens namn inte bry mig längre.
Allt hänger i luften.
Pengar saknas & har gjort en längre tid.
Gubben - Jobb?
Jo visst, han har ett jobb, MEN han vet inte när han ska börja igen.
Ska det väntas på att skattepengarna kommer i rätta händer så småning om vilket kan ta upp till 3 fucking veckor?
Det innebär att han kommer att få sjukskriva sig från & med måndag.
Det enda fantastiska med Norge är att man får full lön första veckan.
Men andra veckan då?
Då blir det inga pengar & skattepengarna har garanterat inte kommit hit då heller.
Utan först näst nästa vecka, OM det finns någon jävla tur överhuvudtaget så kommer dom.
Ska han då vara hemma 2 veckor till & sedan ta sin ordinarie ledighet på nio dagar?
I´m going insane.
Jag BEHÖVER veta, jag behöver ha struktur.
Jag behöver också planera.
Men ingenting av det verkar fungera.
Allt & då menar jag verkligen ALLT bara hänger & dinglar i luften.
Ingen vet något & ingen vet hur det ska bli & ingen vet hur det är heller.
So help me God, just shoot me!
Jag hatar det här med betoning på HATAR!
Pappa var även till sjukhuset idag.
Nu väntar vi på svar angående lymfan.
Där är det inget nytt under solen.
Nåja, inte mer än att han dricker & har haft ett återfall gällande droger.
Dagens Happening är iallafall att "liten" grabbhalva fyller hela 17 år idag
GRATTIS till dig Handsome.
Älskar dig gubben/ Mamma
Ina
Jag orkar i ärlighetens namn inte bry mig längre.
Allt hänger i luften.
Pengar saknas & har gjort en längre tid.
Gubben - Jobb?
Jo visst, han har ett jobb, MEN han vet inte när han ska börja igen.
Ska det väntas på att skattepengarna kommer i rätta händer så småning om vilket kan ta upp till 3 fucking veckor?
Det innebär att han kommer att få sjukskriva sig från & med måndag.
Det enda fantastiska med Norge är att man får full lön första veckan.
Men andra veckan då?
Då blir det inga pengar & skattepengarna har garanterat inte kommit hit då heller.
Utan först näst nästa vecka, OM det finns någon jävla tur överhuvudtaget så kommer dom.
Ska han då vara hemma 2 veckor till & sedan ta sin ordinarie ledighet på nio dagar?
I´m going insane.
Jag BEHÖVER veta, jag behöver ha struktur.
Jag behöver också planera.
Men ingenting av det verkar fungera.
Allt & då menar jag verkligen ALLT bara hänger & dinglar i luften.
Ingen vet något & ingen vet hur det ska bli & ingen vet hur det är heller.
So help me God, just shoot me!
Jag hatar det här med betoning på HATAR!
Pappa var även till sjukhuset idag.
Nu väntar vi på svar angående lymfan.
Där är det inget nytt under solen.
Nåja, inte mer än att han dricker & har haft ett återfall gällande droger.
Dagens Happening är iallafall att "liten" grabbhalva fyller hela 17 år idag
GRATTIS till dig Handsome.
Älskar dig gubben/ Mamma
Ina
Knulla mig fel
& jag knullar dig brutalt!
Jag börjar bli trött, matt & ledsen på att bli psykiskt sviken.
Fråga mig inte om vi ska ses.
Ge inte ens det förslaget eller förfrågan om du inte har tänkt hålla det.
Kom inte med ursäkter om ditt & datt.
Jag förstår ändå!
Om det hade handlat om avstånd hade jag begripit, då är även pengar involverat.
Men inte ens det finns som ursäkt.
Ursäkten är att det spinner i huvudet.
Men vet DU, ja just DU!
- Det spinner faktiskt i huvudet på mig också mellan varven & VET DU en annan sak?
Jag skulle ALDRIG svika dig på ett sådant sätt OM jag överhuvudtaget skulle svika dig någon gång.
NEVER EVER!
Jag VET också att du är ledsen & att du ångrar dig.
Men man kan inte gång efter annan göra bort sig & få syndernas förlåtelse.
Man kan heller inte bättra sig rejält på ett eller några plan för att istället dra fram någon mindre smickrande sida.
JAG orkar faktiskt inte med det.
Jag är också trött på att bli sviken!
Du om någon VET.
Så mycket som vi har pratat, skrattat & gråtigt så borde du veta bättre än så här.
Jag har i hela mitt liv sagt
- Öga för öga, tand för tand.
FINALY har jag vågat släppa den skyddsutrustningen.
Så istället för att agera så berättar jag istället att detta inte är OK.
Jag vet att du förstår
Jag vet att du är ledsen
Jag vet att du ångrar dig
- Men vet du?
Jag förstår också & jag är också ledsen samt besviken.
Jag tror på DIG & vet du VARFÖR?
Jo för att jag TYCKER OM DIG ditt jävla as.
Just därför ber jag dig att tänka till INNAN du gör.
Är det för mycket begärt för någon som påstår sig bry sig om mig?
Nu tar VI NYA TAG där vi LÄR av misstagen & där vi försöker undvika att skapa nya gropar att falla i.
Jag finns här, men jag kan inte följa med ner i varenda grop.
Jag har som sagt mitt också just nu & det spinner faktiskt på i min luva med mellan varven.
Just nu lever jag ett livat liv.
Det är så förbannat jävla livat mellan varven att jag ibland inte ens vet vem jag är.
Så det sista jag behöver just nu är att bli sviken.
Jag tror du har förstått
Jag TROR jag har nått fram
Jag HOPPAS onekligen det iallafall
Don´t mess thing´s up
Med andra ord
- Strula inte till saker
& strula inte till det i onödan, jag lovar
- Det kommer inte att vara värt det i slutändan!
Jag VÄLJER faktiskt att tro på dig även denna gång.
Just på grund av att jag bryr mig väldigt mycket & faktiskt tycker om dig.
Jag tror heller inte att du "beter" dig i syfte att såra.
Men nu kan det väl få vara bra va?
Även jag har mina gränser för när nog är nog!
- Det är dumt att kasta handgranater i sitt eget bostadsområde.
En vacker dag raserar granaten ens eget hem & det är förbannat dumt.
En vacker dag står man också där & förstår inte vad som har hänt.
Man står där med en saknad & ett tomrum & inser att det inte var värt att offra det man en gång hade.
Dax att tänka till innan man skiter i sitt eget hus
Mims
Jag börjar bli trött, matt & ledsen på att bli psykiskt sviken.
Fråga mig inte om vi ska ses.
Ge inte ens det förslaget eller förfrågan om du inte har tänkt hålla det.
Kom inte med ursäkter om ditt & datt.
Jag förstår ändå!
Om det hade handlat om avstånd hade jag begripit, då är även pengar involverat.
Men inte ens det finns som ursäkt.
Ursäkten är att det spinner i huvudet.
Men vet DU, ja just DU!
- Det spinner faktiskt i huvudet på mig också mellan varven & VET DU en annan sak?
Jag skulle ALDRIG svika dig på ett sådant sätt OM jag överhuvudtaget skulle svika dig någon gång.
NEVER EVER!
Jag VET också att du är ledsen & att du ångrar dig.
Men man kan inte gång efter annan göra bort sig & få syndernas förlåtelse.
Man kan heller inte bättra sig rejält på ett eller några plan för att istället dra fram någon mindre smickrande sida.
JAG orkar faktiskt inte med det.
Jag är också trött på att bli sviken!
Du om någon VET.
Så mycket som vi har pratat, skrattat & gråtigt så borde du veta bättre än så här.
Jag har i hela mitt liv sagt
- Öga för öga, tand för tand.
FINALY har jag vågat släppa den skyddsutrustningen.
Så istället för att agera så berättar jag istället att detta inte är OK.
Jag vet att du förstår
Jag vet att du är ledsen
Jag vet att du ångrar dig
- Men vet du?
Jag förstår också & jag är också ledsen samt besviken.
Jag tror på DIG & vet du VARFÖR?
Jo för att jag TYCKER OM DIG ditt jävla as.
Just därför ber jag dig att tänka till INNAN du gör.
Är det för mycket begärt för någon som påstår sig bry sig om mig?
Nu tar VI NYA TAG där vi LÄR av misstagen & där vi försöker undvika att skapa nya gropar att falla i.
Jag finns här, men jag kan inte följa med ner i varenda grop.
Jag har som sagt mitt också just nu & det spinner faktiskt på i min luva med mellan varven.
Just nu lever jag ett livat liv.
Det är så förbannat jävla livat mellan varven att jag ibland inte ens vet vem jag är.
Så det sista jag behöver just nu är att bli sviken.
Jag tror du har förstått
Jag TROR jag har nått fram
Jag HOPPAS onekligen det iallafall
Don´t mess thing´s up
Med andra ord
- Strula inte till saker
& strula inte till det i onödan, jag lovar
- Det kommer inte att vara värt det i slutändan!
Jag VÄLJER faktiskt att tro på dig även denna gång.
Just på grund av att jag bryr mig väldigt mycket & faktiskt tycker om dig.
Jag tror heller inte att du "beter" dig i syfte att såra.
Men nu kan det väl få vara bra va?
Även jag har mina gränser för när nog är nog!
- Det är dumt att kasta handgranater i sitt eget bostadsområde.
En vacker dag raserar granaten ens eget hem & det är förbannat dumt.
En vacker dag står man också där & förstår inte vad som har hänt.
Man står där med en saknad & ett tomrum & inser att det inte var värt att offra det man en gång hade.
Dax att tänka till innan man skiter i sitt eget hus
Mims
Ledsen!
Jag blir så ledsen på människor som påstår & säger en sak för att sedan göra en annan.
I synnerhet som det faktiskt är någon jag tycker väldigt mycket om & som jag även bryr mig om!
Hur ska man kunna lita på att personen i fråga talar sanning?
Jag VILL tro, men vågar jag?
Jag vet inte, men än en gång
- 8 år är 8 år.
Idag känner jag mig ganska trasig!
Jag är lojal & förväntar mig det samma tillbaka.
Jag är som sagt inget slit & släng.
Jag har dessutom andra saker som jag också måste ta hand om & orka med.
Just därför betackar jag mig från sådant som inte kan hållas.
Alla har dock möjlighet till en andra chans.
Men sen blir det inget mera.
Jag har också känslor & jag har dessutom inte råd att utsätta mig själv för att bli sårad.
Nu är det verkligen
- Gör om & Gör RÄTT, jag tar inte vad som helst.
Jag vet också att jag är värd så mycket mera än detta.
Hoppas bara att poletten har trillat ner nu!
Jag HOPPAS verkligen att valet som har tagits också hålls.
Håll mig, eller låt mig gå!
Där emellan finns det inget annat
Mimsan som känner sig ganska avslagen idag!
I synnerhet som det faktiskt är någon jag tycker väldigt mycket om & som jag även bryr mig om!
Hur ska man kunna lita på att personen i fråga talar sanning?
Jag VILL tro, men vågar jag?
Jag vet inte, men än en gång
- 8 år är 8 år.
Idag känner jag mig ganska trasig!
Jag är lojal & förväntar mig det samma tillbaka.
Jag är som sagt inget slit & släng.
Jag har dessutom andra saker som jag också måste ta hand om & orka med.
Just därför betackar jag mig från sådant som inte kan hållas.
Alla har dock möjlighet till en andra chans.
Men sen blir det inget mera.
Jag har också känslor & jag har dessutom inte råd att utsätta mig själv för att bli sårad.
Nu är det verkligen
- Gör om & Gör RÄTT, jag tar inte vad som helst.
Jag vet också att jag är värd så mycket mera än detta.
Hoppas bara att poletten har trillat ner nu!
Jag HOPPAS verkligen att valet som har tagits också hålls.
Håll mig, eller låt mig gå!
Där emellan finns det inget annat
Mimsan som känner sig ganska avslagen idag!
Klockan klämtar & det viskas med en förförisk röst
Just nu sitter jag på balkongen.
På himlen syns ett ganska luftigt täcke av moln.
Luften är kvav men mellan kvavheten som råder kommer det då & då en frisk fläkt som gör att andningen känns lättare.
Jag känner mig rofylld.
En rofylldhet som är svår att förklara i ord.
Jag känner mig stark & bestämd.
Jag har fäst min blick bortom all oro, fast beluten att försöka se ljust på det som händer.
För visst måste det finnas en mening i det som händer & sker?
Allt sker väl inte på ren djävulskap?
Är det så att man prövas & härdas inför något större?
Luften är tung men min andning är lätt.
Jag inser också att resan som börjar från & med nu inte kommer att ske på dom allra lättaste vägar.
Men jag är redo, så redo jag kan bli.
- Let the game begin!
Jag lyfter min lans med den kraft jag har.
- Jag är redo att kämpa!
- Jag är redo att kämpa för det jag tror på!
Någonstans tror jag att jag är född till krigare.
Jag har fått slagit mig fram genom livet med vassa armbågar sedan jag kom till denna värld.
Jag har nått hit med blodiga knän, såriga armbågar & med en blottad trasig själ.
Men jag har fortfarande min övertygelse, det mesta går att övervinna.
Jag inser också hur mycket tid jag har förspillt genom att välja att fly.
Fly in i droger & alkohol.
En värld som i allra högsta grad finns & som, ja faktikt, har gett mig en hel del sinnesro & en värld som i allra högsta grad finns med mig dagligen.
En värld som bara väntar på att återigen få ta mig i sin famn när jag inte längre orkar kämpa.
Hur många gånger jag än har försökt stänga den dörren helt så vill det sig inte.
Alltid alltid har den stått på glänt, magisk & förförisk, viskat med sensuell röst
- Välkommen in!
Sluta kämpa emot, slut dig samman till älskaren/älskarinnan amfetamin som sakta & på tryggt sätt vaggar dig så som du minns.
Här kommer du att känna dig lugn, trygg & tillfreds.
- Avskärma dig från yttervärlden & låt dig vaggas & omhuldas i drogernas bekräftelse.
När natten kommer & drömmarna infinner sig är jag & vandrar på mörkbelagda gator.
I skydd av mörkret går jag runt i min egen värld full av droger & känner mig märkligt nog väldigt levande.
Då är mitt störta bekymmer när drogpåverkan avtar.
Jag känner mig naken avskalad, orädd & trygg.
Den yttre världens kompost handlar inte längre om mig.
Jag är ett med natten & fröken Amfetamin.
Kid Rock - only god knows Why
http://www.youtube.com/watch?v=FMBM5JvKQ0s
Ina
Whom the Bell Tolls & the whispers with a seductive voice
Right now I'm sitting on the balcony.
In the sky appears a rather fluffy blanket of clouds.
The air is muggy, but the sultry fact that there will from time & then a breath of fresh air that makes breathing feel easier.
I feel peaceful.
A tranquility that is difficult to explain in words.
I feel strong & determined.
I have focused my gaze beyond any concern, the Decisions of trying to see the light of what is happening.
In particular, there must be a sense of what is happening & is made?
All is not well in pure devilry?
Is it that you tested & cures for anything more?
The air is heavy but my breathing is easy.
I also realize that the journey that starts from now on & will not happen on Judgement lightest paths.
But I'm ready, ready as I can be.
- Let the Game Begin!
I lift my spear with the power I have.
- I'm ready to fight!
- I'm ready to fight for what I believe in!
Somewhere I think I was born to the warrior.
I have banged my way through life with sharp elbows since I came into this world.
I have reached here by bloody knees, elbows & sore with a bare ragged soul.
But I still have my belief, most can be overcome.
I also realize how much time I wasted by choosing to flee.
Fly into drugs & alcohol.
A world that is very much there & that, yes faktikt, has given me a lot of peace of mind & a world that is very much there with me every day.
A world waiting to once again get to take me in his arms when I no longer manage to struggle.
How many times as I have tried closing the door completely so it would not.
Always have always been on a crack, magic & seductive, sensual voice whispered with
- Welcome!
Stop resisting, you end up to the lover / mistress amphetamine that slowly & safely on the rocks you so that you remember.
Here you will feel calm, secure & satisfaction.
- Cut themselves off from the outside world & let yourself be lulled & cherished the confirmation of the drug.
When night comes & dreams present themselves, I am & walk on the streets mörkbelaggda.
In the shadows I walk around in my own world full of drugs & feel very strangely alive.
Where is my major concern in drug effect wears off.
I feel stripped naked, fearless & Secure.
The external world's compost is no longer about me.
I am one with night & Miss Amphetamine.
Ina
På himlen syns ett ganska luftigt täcke av moln.
Luften är kvav men mellan kvavheten som råder kommer det då & då en frisk fläkt som gör att andningen känns lättare.
Jag känner mig rofylld.
En rofylldhet som är svår att förklara i ord.
Jag känner mig stark & bestämd.
Jag har fäst min blick bortom all oro, fast beluten att försöka se ljust på det som händer.
För visst måste det finnas en mening i det som händer & sker?
Allt sker väl inte på ren djävulskap?
Är det så att man prövas & härdas inför något större?
Luften är tung men min andning är lätt.
Jag inser också att resan som börjar från & med nu inte kommer att ske på dom allra lättaste vägar.
Men jag är redo, så redo jag kan bli.
- Let the game begin!
Jag lyfter min lans med den kraft jag har.
- Jag är redo att kämpa!
- Jag är redo att kämpa för det jag tror på!
Någonstans tror jag att jag är född till krigare.
Jag har fått slagit mig fram genom livet med vassa armbågar sedan jag kom till denna värld.
Jag har nått hit med blodiga knän, såriga armbågar & med en blottad trasig själ.
Men jag har fortfarande min övertygelse, det mesta går att övervinna.
Jag inser också hur mycket tid jag har förspillt genom att välja att fly.
Fly in i droger & alkohol.
En värld som i allra högsta grad finns & som, ja faktikt, har gett mig en hel del sinnesro & en värld som i allra högsta grad finns med mig dagligen.
En värld som bara väntar på att återigen få ta mig i sin famn när jag inte längre orkar kämpa.
Hur många gånger jag än har försökt stänga den dörren helt så vill det sig inte.
Alltid alltid har den stått på glänt, magisk & förförisk, viskat med sensuell röst
- Välkommen in!
Sluta kämpa emot, slut dig samman till älskaren/älskarinnan amfetamin som sakta & på tryggt sätt vaggar dig så som du minns.
Här kommer du att känna dig lugn, trygg & tillfreds.
- Avskärma dig från yttervärlden & låt dig vaggas & omhuldas i drogernas bekräftelse.
När natten kommer & drömmarna infinner sig är jag & vandrar på mörkbelagda gator.
I skydd av mörkret går jag runt i min egen värld full av droger & känner mig märkligt nog väldigt levande.
Då är mitt störta bekymmer när drogpåverkan avtar.
Jag känner mig naken avskalad, orädd & trygg.
Den yttre världens kompost handlar inte längre om mig.
Jag är ett med natten & fröken Amfetamin.
Kid Rock - only god knows Why
http://www.youtube.com/watch?v=FMBM5JvKQ0s
Ina
Whom the Bell Tolls & the whispers with a seductive voice
Right now I'm sitting on the balcony.
In the sky appears a rather fluffy blanket of clouds.
The air is muggy, but the sultry fact that there will from time & then a breath of fresh air that makes breathing feel easier.
I feel peaceful.
A tranquility that is difficult to explain in words.
I feel strong & determined.
I have focused my gaze beyond any concern, the Decisions of trying to see the light of what is happening.
In particular, there must be a sense of what is happening & is made?
All is not well in pure devilry?
Is it that you tested & cures for anything more?
The air is heavy but my breathing is easy.
I also realize that the journey that starts from now on & will not happen on Judgement lightest paths.
But I'm ready, ready as I can be.
- Let the Game Begin!
I lift my spear with the power I have.
- I'm ready to fight!
- I'm ready to fight for what I believe in!
Somewhere I think I was born to the warrior.
I have banged my way through life with sharp elbows since I came into this world.
I have reached here by bloody knees, elbows & sore with a bare ragged soul.
But I still have my belief, most can be overcome.
I also realize how much time I wasted by choosing to flee.
Fly into drugs & alcohol.
A world that is very much there & that, yes faktikt, has given me a lot of peace of mind & a world that is very much there with me every day.
A world waiting to once again get to take me in his arms when I no longer manage to struggle.
How many times as I have tried closing the door completely so it would not.
Always have always been on a crack, magic & seductive, sensual voice whispered with
- Welcome!
Stop resisting, you end up to the lover / mistress amphetamine that slowly & safely on the rocks you so that you remember.
Here you will feel calm, secure & satisfaction.
- Cut themselves off from the outside world & let yourself be lulled & cherished the confirmation of the drug.
When night comes & dreams present themselves, I am & walk on the streets mörkbelaggda.
In the shadows I walk around in my own world full of drugs & feel very strangely alive.
Where is my major concern in drug effect wears off.
I feel stripped naked, fearless & Secure.
The external world's compost is no longer about me.
I am one with night & Miss Amphetamine.
Ina
Omsluten av nattens mörker!
Sedan telefon samtalet igår kväll har jag varit euforisk.
Faktiskt såpass att det för första gången jag verkligen känner att detta kommer att gå bra.
Det är första gången som jag har vågat hoppats & tro.
För första gången såpass mycket att jag faktiskt vågar mig på att hoppas att pappa följer spelets regler.
Jag känner mig lugn & trygg på ett sätt jag inte har gjort sedan detta inträffade.
Jag går allt som oftast på min magkänsla.
Den tenderar att väldigt sällan svika mig.
Min magkänsla säger att det kommer att bli tuffa tider men även att vi kommer att klara av detta.
Kom att tänka på vad som hände i februari i år.
Det märkliga är att jag har inte drömt om min farmor på jätte många år vilket jag gjorde jag då.
Hon dök upp samtidigt med Bärnan som gick över till den andra sidan i slutet av Januari i år.
R.I.P
Strax efter begravningen var både han & farmor på besök i mitt sovande huvud.
Bärnan skrattade precis som han alltid gjorde & talade om att han mådde bra.
Han artikulerade till & med.......ler stort när jag skriver detta då jag så väl kommer ihåg honom.
Från att utstöta märkliga ord & ljud som man mellan varven fick gissa sig till vad dom betydde till,
- steppandet alternativt krafsande fötterna, till finger knäppningar & sång.
Sånger som han satt & sjöng på & som han tillägnade mig.
Han puffande på sina röda Level cigaretter, skrattade så där gott som bara han kunde.
- Han kunde verkligen lysa upp ett mörkt rum & bara det med sin underbara personlighet.
- Han var speciell!
Jag visste väl att den boven inte skulle lämna mig i fred, inte ens i drömmen.
Istället så kommer han dragandes med farmor.
Jag ger mig fan på att han hade ett finger med i spelet & nej jag är inte skrockfull.
Dock är jag övertygad om att livet inte tar slut här!
Jag har varit med om märkliga ting, men det ämnet tar vi upp en annan gång!
Bärnan mådde iallafall bra & farmor talade om för mig att jag skulle komma att klara av det mesta av det som kommer att hända genom livet.
- Wierd!
Besöket i sig är inte så underligt, det som är märkligt är att de kom tillsammans.
Men som sagt, det var nog Bosses förtjänst.
I natt har jag återigen känt en närvaro.
Jag har svårt att urskilja vad.
Jag var så omsluten av nattens mörker & sov för första gången lugnt & fridfullt.
Dom fåtal gånger jag har sovit stillsamt & någorlunda lugnt har jag befunnit mig på andra sidan vägen.
Där slappnar jag bara av & känner ett innre obeskrivligt lugn.
Där mår jag som Ina bör må efter olika situationer.
Där har jag mitt hälsospa utan att tveka!
& trots min disfunktionella familj så har jag ändå funnit en vis trygghet i mig själv.
Ibland sviktar den men jag är en kämpe...........Tro mig!
Jag har lärt mig den hårda vägen & det har format mig till den jag är idag.
Men jag har även lärt mig att förlåta, men hjälp av det har jag också funnit vägar att kunna gå vidare i livet.
Mimsan
OM!
Om om inte fanns, vad skulle vi göra då?
Om jag någonsin blev sjuk & om jag någonsin skulle få domen Obotlig cancer hur skulle jag då hantera det?
Skulle jag komma ihåg att säga till alla mina vänner att jag tycker om dom?
Skulle dom förstår att alla & en var av dom är & har varit betydelsefulla för mig?
Skulle dom veta om att dom alltid har haft & kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta?
Skulle dom förstå att jag egentligen ville stana kvar, men att jag var tvungen att gå?
Skulle jag ha orken att kämpa trots att jag skulle ha vetskapen i att det var in i det sista lönlöst.
Att enda vägen till ett friskt liv skulle vara att avsluta sitt sjuka först.
När man indirekt drabbas av sjukdomen infinner sig ens egen dödlighet & den blir ganska påtaglig.
Jag tänker inte spilla en enda dag till på att skjuta upp saker & ting.
Man vet aldrig vad som komma skall.
Det behöver inte vara någon sjukdom som väljer att avsluta ditt liv, det finns så mycket annat som kan hända.
Vänta inte för länge med att leva.
Tiden är NU!
Vänta inte för länge med att säga vad du känner eller tycker om någon.
Än en gång, livet är förgängligt & sårbart.
Försitt inte dina chanser!
Detta började jag skriva på för några timmar sedan men valde att placera det i utkastet eftersom jag visste att jag skulle komma att skriva mera.
En glädjande nyhet denna lördags kväll var samtalet från min far som kom alldeles nyss.
Hej Ina, det är pappa
- Hej hej pappsen.
Jag ville bara tala om att jag har fått provsvaren från sjukhuset.
Dom kom redan igår men jag ville inte kolla posten då med risk för att eventuellt förstöra mitt någorlunda goda humör.
- Vid det laget hann det fara en massa tankar genom mitt huvud.
Jag kunde inte tolka hans sinnesstämning det minsta på hans röst.
Den lät oroväckande samlad & lugn & den har jag hört tidigare.
Jag svalde hårt & höll ett stadigt tag om telefonen.
Jag ville bara berätta för dig att pappret var blankt.
Det vill säga att det var positivt för min skull.
Dom kunde inte se att det var någon förändring på skelettet & med det har dom uteslutigt skelett cancer.
Nu är det bara titthåls operationen kvar & är den bra så kommer dom att köra igång cellgifts behandlingen.
Behöver jag tala om att jag känner mig oerhört lättad just nu?
Ett stort jävla ok har lyfts från mina axlar & jag börjar återigen återta min ståtliga längd av hela 151.5 cm ovanför dyhögen.
- Det känns som vi har fått en andra chans mitt upp i allt!
- Nu fattas bara EN sak så hade allt varit fulländat denna lördagen!
Mimsan
Om jag någonsin blev sjuk & om jag någonsin skulle få domen Obotlig cancer hur skulle jag då hantera det?
Skulle jag komma ihåg att säga till alla mina vänner att jag tycker om dom?
Skulle dom förstår att alla & en var av dom är & har varit betydelsefulla för mig?
Skulle dom veta om att dom alltid har haft & kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta?
Skulle dom förstå att jag egentligen ville stana kvar, men att jag var tvungen att gå?
Skulle jag ha orken att kämpa trots att jag skulle ha vetskapen i att det var in i det sista lönlöst.
Att enda vägen till ett friskt liv skulle vara att avsluta sitt sjuka först.
När man indirekt drabbas av sjukdomen infinner sig ens egen dödlighet & den blir ganska påtaglig.
Jag tänker inte spilla en enda dag till på att skjuta upp saker & ting.
Man vet aldrig vad som komma skall.
Det behöver inte vara någon sjukdom som väljer att avsluta ditt liv, det finns så mycket annat som kan hända.
Vänta inte för länge med att leva.
Tiden är NU!
Vänta inte för länge med att säga vad du känner eller tycker om någon.
Än en gång, livet är förgängligt & sårbart.
Försitt inte dina chanser!
Detta började jag skriva på för några timmar sedan men valde att placera det i utkastet eftersom jag visste att jag skulle komma att skriva mera.
En glädjande nyhet denna lördags kväll var samtalet från min far som kom alldeles nyss.
Hej Ina, det är pappa
- Hej hej pappsen.
Jag ville bara tala om att jag har fått provsvaren från sjukhuset.
Dom kom redan igår men jag ville inte kolla posten då med risk för att eventuellt förstöra mitt någorlunda goda humör.
- Vid det laget hann det fara en massa tankar genom mitt huvud.
Jag kunde inte tolka hans sinnesstämning det minsta på hans röst.
Den lät oroväckande samlad & lugn & den har jag hört tidigare.
Jag svalde hårt & höll ett stadigt tag om telefonen.
Jag ville bara berätta för dig att pappret var blankt.
Det vill säga att det var positivt för min skull.
Dom kunde inte se att det var någon förändring på skelettet & med det har dom uteslutigt skelett cancer.
Nu är det bara titthåls operationen kvar & är den bra så kommer dom att köra igång cellgifts behandlingen.
Behöver jag tala om att jag känner mig oerhört lättad just nu?
Ett stort jävla ok har lyfts från mina axlar & jag börjar återigen återta min ståtliga längd av hela 151.5 cm ovanför dyhögen.
- Det känns som vi har fått en andra chans mitt upp i allt!
- Nu fattas bara EN sak så hade allt varit fulländat denna lördagen!
Mimsan
Tacksam!
Livets gilla gång.
Min pappa har återigen tagit upp stafettpinnen vid namn alkohol.
Han dricker för att döva.
Han dricker mängder för att döva det som han försöker döva.
Han lever inte.
Han går runt i ett fylle töcken av tankar, oro & alkohol.
Jag vet inte om han har kastat in hadduken.
Jag vet ingenting.
Jag är mentalt slutkörd.
Jag har rämnat både psykiskt & fysiskt.
Mellan dagarnas tickande minuter andas jag bara & försöker hålla mig så upprätt det bara går.
Igår var han inte nykter när jag pratade med honom.
Han sluddrade fram något om titthåls operation i lymfan.
Antar att dom vill se om cancern har spridit sig såpass.
Väntan är den absolut värsta biten.
Man pendlar mellan hopp & ren förtvivlan.
Allt blandat med skratt & gråt.
Minnen från förr & hopp om en framtid blandas ihop till en salig kompott av en osammanhängande okontrollerad tillvaro av kaos.
Jag önskar än en gång att jag kunde göra något.
Vad som helst.
Istället går jag med ett omänskligt tryck över bröstet & kippar efter luft.
Jag försöker vara stark, trust me.
Men jag känner att fasaden krakulerar & att allt håller på att rasa samman.
Det känns som jag inte kan förhindra eller påverka något av det som sker just nu.
Jag försöker fokusera på det som är positivt, men det är svårt!
FAN FAN FAN FAN!
VARFÖR?
Får man någonsin svar på sina frågor?
Ska man vara tacksam för det man har?
Jag vet inte längre.
Jag känner mig bara så uttorkad på kraft.
& tro mig, jag försöker sköta om mig själv på bästa sätt.
Jag försöker sova.
Jag petar i maten, men försöker ändå få i mig något.
Jag försöker låta bli att fly.
Det jag är OERHÖRT tacksam över är Ni som finns i mitt liv.
Det märkliga är att det finns EN människa som redan innan jag själv inser att jag börjar må dåligt ser på mig att det är påväg.
Jag vet inte om det beror på att jag kanske känner att jag inte behöver hålla uppe en viss fasad?
Men oavsett så har det hjälpt mig väldigt mycket.
- Tack älskade du!
Jag vet att du har ditt också & ändå tar du dig tid & ork.
Du sa för inte alls länge sedan att jag har fått dig att inse mycket på väldigt kort tid.
Jag har själv insett ganska mycket & det har jag inte gjort på eget bevåg!
Så än en gång
- TACK!
Jag vet att jag är urusel på att tala om hur jag egentligen mår.
Because
- Man vill inte belasta
- Man vill inte vara till besvär
- Man vill inte tynga någon annan med sitt mående
- & man vill inte känna sig mera sårbar än vad man redan gör.
Men den största rädslan beror nog också på att släpper jag lite på trycket så kommer det aldrig att ta slut.
Börjar jag gråta kommer jag att fortsätta gråta tills jag är helt tömd bara för att fylla på igen & vara tillbaka på ruta ett.
Jag gråter ibland hejdlöst när jag är ensam, bara för att bryta tvärt & säga till mig själv
- Ina, skärp dig för fan, bit ihop & var stark!
Där emellan är jag fixaren som med ett påklistrat leende tar mig ann dagen i käckt tempo.
Många uppfattar mig nog som den gamla vanliga Ina.
& visst är jag duktig på att låta människor få den uppfattningen, känner själv hur jag bara dryper av själv ironi!
Vad jag istället gör är att jag lurar mig själv & jag lurar min omgivning.
Så så här är det faktiskt!
JAG i all min jävla själv ego tripp, (för NEJ, det är inte JAG som drar på Herr parasit Cancer) mår.....
- Skit dåligt
- Är ledsen
- Förbannad
- Hyper känslig
- Gråtmild
- Tom
- Orkeslös men samtidigt så in i helvete viljestark
- Stabil
- Labil
- Ambivalent
- Aggresiv
- Driven
- Nedslagen
- Kluven
- Positiv
- Hoppfull & Glad
Sen rullar det på igen från att vara glad till jätte ledsen & allt där emellan.
Det blir sådana kast rent känslomässigt att jag känner mig helt slut!
Så tack alla Ni i min närhet för att Ni står ut med mig & speciellt tack för att Ni finns!
Mimsan avrundar med musik minne, någon som känner igen sig med låten kanske?
balsam för hjärta & själ!
Doro - Love Me In Black
http://www.youtube.com/watch?v=Pi8VhoRaBBk
Orimliga önskemål?
Jag har märkt hur insiktsfull man blir när något som kan hota ens framtida liv inträffar.
När man var yngre trodde man någonstans att man var odödlig.
Tragedier hände bara andra & var utanför ens egen värld.
Jag vet inte, men på något sätt har jag levt kvar i den där villfarelsen.
Tragedier är inte förknippat till mig & de mina.
Visst har jag fått upp mina ögon en hel del på senare år.
Jag vet att man inte kan leva på ett speciellt sätt & tro att man ska överleva 70års dagen.
Det börjar bli dags att sadla om.
Jag har haft ett väldigt bra samtal under helgen.
Klokt & insiktsfullt.
Men kommer det bara att stanna vid prat?
Jag kommer aldrig att sätta ett ultimatum, för alla gör vi våra val.
Men jag har lagt fram hur jag känner & hur jag mår.
Jag blir ledsen & orolig över ett visst betende.
Just nu orkar jag inte med ännu ett oros moment.
Jag måste fokusera på sådant som just nu ligger i tiden.
Idag är jag arg!
Jag är arg på pappa!
Ända sedan jag var liten så har allt fucking fokus legat på honom.
Han hade det så jobbigt, han hade sådana problem med missbruk, alla var så in i helvete elaka mot honom, ingen förstod vad han minsan fick gå i genom.
Att han sedan träffade det ena rikspuckot efter den andra till fruntimmer & drog med mig i det hela bekom honom inte ett dugg.
Att jag satt inlåst på en mörk toalett med armarna hårt pressade runt mina ben för att hans såkallade "kompisar" blev allt för närgångna bekom honom inte heller.
Det märkte han inte ens en gång.
Nu har han inte längre det ovanstående.
Han försvinner inte längre & är borta i 6 månader.
Han dyker heller inte bara upp som gubben i lådan full av skam & bortförklaringar & med en hel jävla uppsjö av falska förhoppningar & löften om att allt ska bli så annorlunda & allt ska bli så jävla rosenrött & lukta hallonkaka.
Men för att fortfarande vara i spotlight ljuset skaffar han sig cancer.
Det var nog fan uträknat det också!
Vissa gör allt för att få den där bekräftelsen " Se mig & titta på mig nu va"
(Jag vet att dom 3 sista raderna inte är så, men idag mår jag inget vidare, AT ALL!)
Jag vet inte HUR jag ska känna, jag vet bara att det känns & idag är det en sån där "kännar dag".
Jag är en liten stark kvinna med ett stort förbannade barn inom mig som fortfarande är livrädd mellan varven.
Det där barnet sitter fortfarande med armarna hårt virade om sig själv & försöker vagga sig lugn i mörkrets skydd.
Jag andas så tyst för att ingen ska höra mig samtidigt som hjärtat arbeter frenetiskt så att ljudet nästa bedövar mina egna öron.
Jag är livrädd för att inte orka med & jag är livrädd för all den pressen som jag alltid sätter på mig själv.
Jag är också jävla livrädd för att förlora människor som står mig nära.
Just för att dom inte inser att det är dax att att tänka om.
Vi har ALLA våra demoner, demonerna finns kvar oavsett hur mycket vi än försöker att fly från dom.
Monster i mörkret är mera skräckinjagande just på grund av att vi inte kan se dom.
När dagens ljus gryr ser monstret inte alls ut som det gjorde när mörkret var sänkt.
Kontentan
- Först när vi vågar sluta fly kan vi se livets ryggsäck & alla monster i sin helhet.
Så är det ett orimligt önskemål att alla försöker att ta sitt eget ansvar?
Jag vill inte ha eller höra falskheter & bortförklaringar.
Jag har fått nog av dom.
Jag orkar inte längre med dom.
Dom skänker inte ens en liten trygghet & dom lämnar efter sig en bitter eftersmak.
Jag HAR tron på människan, men har samtidigt varit med alldeles för länge för att lita blint på endast ord.
Som sagt, det uppstod ett samtal igår som var väldigt klokt & insiktsfullt & jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen på en förändring.
Som jag tidigare skrev, jag kommer inte att ställa något ultimatum, jag viste vad jag gav mig in på.
Men det gör mig ont i den vetskap att en människa som jag tycker så mycket om & som har så mycket att ge inte är mera rädd om sig.
& det är klart, för mig blir det ett oros moment, en oros härd som absolut inte är välkommet just nu.
Jag måste fokusera, fokusera på nuet & inte det som eventuellt kan hända.
Mimsan med dom förvirrade livsbetraktelserna som känner sig ganska blek i själen idag.
Var rädda om Er & varandra.
Extra för idag
Den största rädslan är att lämna kvar det man är van vid oavsett den stilen är bra eller inte.
Många räds det dom inte vet, ty vi vet vad vi har, men inte vad vi får
- Men var aldrig rädd för att förändra ditt liv.
Var heller aldrig rädd för att slå in på en annan väg än den du tidigare har vandrat på.
Så fatta min hand & på börja en ny vandring för du är också en god & vacker människa!
love you till the end the pogues
http://www.youtube.com/watch?v=mjtzdummdCA
I just want to see you
When youre all alone
I just want to catch you if I can
I just want to be there
When the morning light explodes
On your face it radiates
I cant escape
I love you till the end
I just want to tell you nothing
You dont want to hear
All I want is for you to say
Why dont you just take me
Where Ive never been before
I know you want to hear me
Catch my breath
I love you till the end
I just want to be there
When were caught in the rain
I just want to see you laugh not cry
I just want to feel you
When the night puts on its cloak
Im lost for words dont tell me
All I can say
I love you till the end
Ina Scott alias Mimsan alternativ Spirit Of Extacy
När man var yngre trodde man någonstans att man var odödlig.
Tragedier hände bara andra & var utanför ens egen värld.
Jag vet inte, men på något sätt har jag levt kvar i den där villfarelsen.
Tragedier är inte förknippat till mig & de mina.
Visst har jag fått upp mina ögon en hel del på senare år.
Jag vet att man inte kan leva på ett speciellt sätt & tro att man ska överleva 70års dagen.
Det börjar bli dags att sadla om.
Jag har haft ett väldigt bra samtal under helgen.
Klokt & insiktsfullt.
Men kommer det bara att stanna vid prat?
Jag kommer aldrig att sätta ett ultimatum, för alla gör vi våra val.
Men jag har lagt fram hur jag känner & hur jag mår.
Jag blir ledsen & orolig över ett visst betende.
Just nu orkar jag inte med ännu ett oros moment.
Jag måste fokusera på sådant som just nu ligger i tiden.
Idag är jag arg!
Jag är arg på pappa!
Ända sedan jag var liten så har allt fucking fokus legat på honom.
Han hade det så jobbigt, han hade sådana problem med missbruk, alla var så in i helvete elaka mot honom, ingen förstod vad han minsan fick gå i genom.
Att han sedan träffade det ena rikspuckot efter den andra till fruntimmer & drog med mig i det hela bekom honom inte ett dugg.
Att jag satt inlåst på en mörk toalett med armarna hårt pressade runt mina ben för att hans såkallade "kompisar" blev allt för närgångna bekom honom inte heller.
Det märkte han inte ens en gång.
Nu har han inte längre det ovanstående.
Han försvinner inte längre & är borta i 6 månader.
Han dyker heller inte bara upp som gubben i lådan full av skam & bortförklaringar & med en hel jävla uppsjö av falska förhoppningar & löften om att allt ska bli så annorlunda & allt ska bli så jävla rosenrött & lukta hallonkaka.
Men för att fortfarande vara i spotlight ljuset skaffar han sig cancer.
Det var nog fan uträknat det också!
Vissa gör allt för att få den där bekräftelsen " Se mig & titta på mig nu va"
(Jag vet att dom 3 sista raderna inte är så, men idag mår jag inget vidare, AT ALL!)
Jag vet inte HUR jag ska känna, jag vet bara att det känns & idag är det en sån där "kännar dag".
Jag är en liten stark kvinna med ett stort förbannade barn inom mig som fortfarande är livrädd mellan varven.
Det där barnet sitter fortfarande med armarna hårt virade om sig själv & försöker vagga sig lugn i mörkrets skydd.
Jag andas så tyst för att ingen ska höra mig samtidigt som hjärtat arbeter frenetiskt så att ljudet nästa bedövar mina egna öron.
Jag är livrädd för att inte orka med & jag är livrädd för all den pressen som jag alltid sätter på mig själv.
Jag är också jävla livrädd för att förlora människor som står mig nära.
Just för att dom inte inser att det är dax att att tänka om.
Vi har ALLA våra demoner, demonerna finns kvar oavsett hur mycket vi än försöker att fly från dom.
Monster i mörkret är mera skräckinjagande just på grund av att vi inte kan se dom.
När dagens ljus gryr ser monstret inte alls ut som det gjorde när mörkret var sänkt.
Kontentan
- Först när vi vågar sluta fly kan vi se livets ryggsäck & alla monster i sin helhet.
Så är det ett orimligt önskemål att alla försöker att ta sitt eget ansvar?
Jag vill inte ha eller höra falskheter & bortförklaringar.
Jag har fått nog av dom.
Jag orkar inte längre med dom.
Dom skänker inte ens en liten trygghet & dom lämnar efter sig en bitter eftersmak.
Jag HAR tron på människan, men har samtidigt varit med alldeles för länge för att lita blint på endast ord.
Som sagt, det uppstod ett samtal igår som var väldigt klokt & insiktsfullt & jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen på en förändring.
Som jag tidigare skrev, jag kommer inte att ställa något ultimatum, jag viste vad jag gav mig in på.
Men det gör mig ont i den vetskap att en människa som jag tycker så mycket om & som har så mycket att ge inte är mera rädd om sig.
& det är klart, för mig blir det ett oros moment, en oros härd som absolut inte är välkommet just nu.
Jag måste fokusera, fokusera på nuet & inte det som eventuellt kan hända.
Mimsan med dom förvirrade livsbetraktelserna som känner sig ganska blek i själen idag.
Var rädda om Er & varandra.
Extra för idag
Den största rädslan är att lämna kvar det man är van vid oavsett den stilen är bra eller inte.
Många räds det dom inte vet, ty vi vet vad vi har, men inte vad vi får
- Men var aldrig rädd för att förändra ditt liv.
Var heller aldrig rädd för att slå in på en annan väg än den du tidigare har vandrat på.
Så fatta min hand & på börja en ny vandring för du är också en god & vacker människa!
love you till the end the pogues
http://www.youtube.com/watch?v=mjtzdummdCA
I just want to see you
When youre all alone
I just want to catch you if I can
I just want to be there
When the morning light explodes
On your face it radiates
I cant escape
I love you till the end
I just want to tell you nothing
You dont want to hear
All I want is for you to say
Why dont you just take me
Where Ive never been before
I know you want to hear me
Catch my breath
I love you till the end
I just want to be there
When were caught in the rain
I just want to see you laugh not cry
I just want to feel you
When the night puts on its cloak
Im lost for words dont tell me
All I can say
I love you till the end
Ina Scott alias Mimsan alternativ Spirit Of Extacy
Oros momenten som aldrig upphör!
Alldeles nyss fick jag ett samtal från min far.
Efter ett snabbt samtal från sjukhuset visade det sig att han nu på måndag ska in igen.
Denna gången vill dom kolla så att cancern inte har spridit sig till skelettet.
I positiv anda svarar jag
- Men nu upptäckte dom ju detta i god tid på grund av slumpen.
Nej Ina, detta har jag dragit på i 3 år utan att göra något åt.
Åter igen drogs den där jävla svarta gardinen ner!
Jag vet fan inte hur i hela helvete jag ska förhålla mig till allt som händer.
Jag kan inte springa omkring med ett jävla påklistrat leende & fjamsa runt.
Men jag slänger heller inte in handduken.
Just nu vet jag ingen råd alls!
Life aint faire.
Men jag hoppas fortfarande på att dom där 50% finns att allt kommer att gå som det ska!
Jag är så in i själen trött, ledsen & matt.
Jag vill göra så mycket men vet inte hur.
Jag behöver förhållnings råd kort & gott.
Inget peppande utan korta koncisa kreativa okonstlade synvinklar & tillväga gångs sätt.
Ingen knussel & inlindande.
Jag vill veta hur man som drabbad & anhörig ska hantera denna förbannade sjukdomen CANCER!
Jag vet också att vi alla är olika & att vi alla hanterar skiten individuellt.
Men just nu hanterar jag ingenting.
Jag har förlorat greppet, om än bara för stunden and i hate it!
Jag är ledsen
Jag är förbannad
Jag är rädd
Jag är orolig
Jag är positiv
Jag hoppas
Jag känner tilltro till läkarvetenskapen inom cancer spektrat
& allt detta känner jag i en salig blandning av totalt kaos
Vik hädan din jävla parasit!!!
Ina
Efter ett snabbt samtal från sjukhuset visade det sig att han nu på måndag ska in igen.
Denna gången vill dom kolla så att cancern inte har spridit sig till skelettet.
I positiv anda svarar jag
- Men nu upptäckte dom ju detta i god tid på grund av slumpen.
Nej Ina, detta har jag dragit på i 3 år utan att göra något åt.
Åter igen drogs den där jävla svarta gardinen ner!
Jag vet fan inte hur i hela helvete jag ska förhålla mig till allt som händer.
Jag kan inte springa omkring med ett jävla påklistrat leende & fjamsa runt.
Men jag slänger heller inte in handduken.
Just nu vet jag ingen råd alls!
Life aint faire.
Men jag hoppas fortfarande på att dom där 50% finns att allt kommer att gå som det ska!
Jag är så in i själen trött, ledsen & matt.
Jag vill göra så mycket men vet inte hur.
Jag behöver förhållnings råd kort & gott.
Inget peppande utan korta koncisa kreativa okonstlade synvinklar & tillväga gångs sätt.
Ingen knussel & inlindande.
Jag vill veta hur man som drabbad & anhörig ska hantera denna förbannade sjukdomen CANCER!
Jag vet också att vi alla är olika & att vi alla hanterar skiten individuellt.
Men just nu hanterar jag ingenting.
Jag har förlorat greppet, om än bara för stunden and i hate it!
Jag är ledsen
Jag är förbannad
Jag är rädd
Jag är orolig
Jag är positiv
Jag hoppas
Jag känner tilltro till läkarvetenskapen inom cancer spektrat
& allt detta känner jag i en salig blandning av totalt kaos
Vik hädan din jävla parasit!!!
Ina
Förhållnings sätt
Hur ska man som dotter förhålla sig till att ens ena förälder har blivit diagnostiserad med cancer?
Det finns inga färdig skrivna manualer.
Inga föreskrivna regler för hur man ska reagera, än mindre hur man ska hantera det hela.
Jag försöker bara att finnas där & prata om så alldagliga ting som möjligt.
Precis som det alltid har varit.
Sen försöker jag samtidigt visa att jag finns där, om & när han vill prata.
Jag tar inte upp någonting utan låter min pappa få ta allt i sin egen takt.
Det gör mig så in i helvete ont & ledsen av vetskapen av vad han måste gå igenom.
Jag önskar på något sätt att jag kunde ta det på mig själv istället.
Min pappa är 61 & har kämpat sig tillbaka till livet.
Han har kämpat mot droger, alkohol, kämpat för att komma tillbaka in i sammhället & bli accepterad som vilken medborgare som helst.
Vägen har varit lång & krokig & vissa bitar kämpar han fortfarande med.
Så jag förstår hans uppgivenhet så väl & jag känner hans vibrationer.
Jag föröker hålla mig lugn, positiv & sannsad.
Det är inte lätt!
Han har 50% chans att överleva detta enligt läkarna.
Så finns det en högre makt så ber jag nu för första gången.
- Låt min pappa bli frisk.
Är det för mycket begärt eller är det för mycket att be om?
Han har gjort mycket i sitt liv, men ingenting som rättfärdigar denna förhatliga sinnessjuka sjukdom!
En sjukdom som har börjat skörda fler & fler liv & som för varje dag blir allt mera vanlig.
Jag skäms också över att jag, JAG mitt jävla våp är så in i helvete orolig.
Jag försöker verkligen samla ihop mig, but good damn, it aint easy!
Det mest ironiska är att jag i regel brukar hålla mig väldigt lugn & sannsad i stressade, pressande situationer.
Nu tvivlar jag på att det är sant.
Jag är inte ett förbannade dugg lugn & sannsad, än mindre realistisk i mitt tankesätt mellan varven.
Men jag MÅSTE finna ett balanserat sätt att hantera detta på.
Så hur gör djur?
Jag är endast en "åskådare" som inte kan påverka över huvudtaget.
Mina tankebanor snurrar
- Vad kommer att hända?
- Hur kommer han att må?
- Kommer han att fightas tillbaka?
- Kommer han att orka & framför allt.........
- HUR kommer det att sluta?
Personligen känner jag att jag inte alls hanterar detta bra.
& om jag känner så, hur kan jag då finnas där som stöd?
FAN give me magic powers!
Mimsan
Det finns inga färdig skrivna manualer.
Inga föreskrivna regler för hur man ska reagera, än mindre hur man ska hantera det hela.
Jag försöker bara att finnas där & prata om så alldagliga ting som möjligt.
Precis som det alltid har varit.
Sen försöker jag samtidigt visa att jag finns där, om & när han vill prata.
Jag tar inte upp någonting utan låter min pappa få ta allt i sin egen takt.
Det gör mig så in i helvete ont & ledsen av vetskapen av vad han måste gå igenom.
Jag önskar på något sätt att jag kunde ta det på mig själv istället.
Min pappa är 61 & har kämpat sig tillbaka till livet.
Han har kämpat mot droger, alkohol, kämpat för att komma tillbaka in i sammhället & bli accepterad som vilken medborgare som helst.
Vägen har varit lång & krokig & vissa bitar kämpar han fortfarande med.
Så jag förstår hans uppgivenhet så väl & jag känner hans vibrationer.
Jag föröker hålla mig lugn, positiv & sannsad.
Det är inte lätt!
Han har 50% chans att överleva detta enligt läkarna.
Så finns det en högre makt så ber jag nu för första gången.
- Låt min pappa bli frisk.
Är det för mycket begärt eller är det för mycket att be om?
Han har gjort mycket i sitt liv, men ingenting som rättfärdigar denna förhatliga sinnessjuka sjukdom!
En sjukdom som har börjat skörda fler & fler liv & som för varje dag blir allt mera vanlig.
Jag skäms också över att jag, JAG mitt jävla våp är så in i helvete orolig.
Jag försöker verkligen samla ihop mig, but good damn, it aint easy!
Det mest ironiska är att jag i regel brukar hålla mig väldigt lugn & sannsad i stressade, pressande situationer.
Nu tvivlar jag på att det är sant.
Jag är inte ett förbannade dugg lugn & sannsad, än mindre realistisk i mitt tankesätt mellan varven.
Men jag MÅSTE finna ett balanserat sätt att hantera detta på.
Så hur gör djur?
Jag är endast en "åskådare" som inte kan påverka över huvudtaget.
Mina tankebanor snurrar
- Vad kommer att hända?
- Hur kommer han att må?
- Kommer han att fightas tillbaka?
- Kommer han att orka & framför allt.........
- HUR kommer det att sluta?
Personligen känner jag att jag inte alls hanterar detta bra.
& om jag känner så, hur kan jag då finnas där som stöd?
FAN give me magic powers!
Mimsan
Cancer
Jag har inte orkat vara aktiv med mitt skrivande & det finns en förklaring till det!
Min pappa har cancer!
Det förhatliga jävla sjukdomen som dom allra flesta förknippar med lidande & död.
Jag försöker vara stark.
Jag försöker att vara positiv.
Jag försöker stötta.
Men jag håller på att rasa samman!
Pappa är en mysko figur mellan varven.
Men han har alltid varit en fighter.
När han väl har bestämt sig för något, då genomför han det också, på gott & ont.
Denna gången verkar han ha gett upp.
Jag finner ingen annan råd, mer än att försöka kämpa för hans skull också.
Men jag min jävla fitta har flytt sedan förr förra måndagen då jag tog emot beskedet.
Vill inte skylla på att det är ganska mycket som även händer i mitt personliga liv.
Torsdagen för snart 2 veckor sedan inträffade något jag bara trodde hände andra.
Jag hyperventilerade.
Bokstavligen så fick jag ingen luft.
Hela mitt väsen stängde av sig & min kropp skrek
- det är NOG NU!
Panikångest?
Ångest attack?
Dåligt syresatt rum?
Dax att börja tänka på sig själv?
Eller ett tecken för andra att dom ska vara rädda om mig för jag är inte heller mer än människa?
Jag vet inte.
Jag har dessutom ett märkligt sjätte sinne.
Jag brukar i regel känna av vad som komma skall redan innan det har hänt.
Så många bäckar små kan även få den starkaste att fundera på att lägga in sig.
I torsdags så hände det, det som jag redan från morgonen hade befarat.
Jag kände även på mig att beskedet till pappa inte skulle vara av det positiva slaget.
Jag visste också att beskedet skulle bli jobbigt.
Det jag inte visste var att det skulle visa sig vara CANCER.
Av alla jävliga saker så blev bomben just denna.
På torsdag ska det börja disskuteras cellgifts behandling.
Inte huruvida dom ska utan mera NÄR dom ska börja denna procedur.
En lång & smärtsam behandling som under tidens gång kommer att visa om den fungerar eller inte.
En kamp på liv & död, där han även väntar besked angående sina lever prover.
Jag förstår hans uppgivenhet, men PAPPA, det är inte läge att bara lägga sig ner i denna stund!
Jag kan inte gå igenom detta åt dig, men jag finns med i varje steg på vägens gång.
Du är orolig över mig.
Var inte det!
Jag har människor som finns där för mig om jag skulle vackla.
Jag vet det nu & jag vet att jag kan tro på det.
Nu är det dax att koncentrera sig på att gå framåt utan att för den delen glömma bort nuet.
Varje dag räknas & varje dag är viktig.
TACK också för fristaden jag också har tillgång till när jag känner att jag själv håller på att förlora greppet & mitt förstånd.
Tack även för förståelsen.
Jag orkar inte så mycket just for the moment.
Jag försöker att vara stark för min pappas skull.
Det tär & jag känner mig trött & sliten.
Just därför har jag tagit avstånd från vissa saker & vissa måsten.
Jag måste orka & periodvis kommer jag att få kämpa för 2.
Men jag har aldrig gett upp tidigare & det vore väl fan om jag gjorde det nu.
Min pappa är stark, men just nu orkar han inte kämpa mera & kampen har ännu inte börjat.
Men detta SKA bli bra, just därför att det inte finns något annat alternativ!
Ina Scott alias Madame mimsan
Min pappa har cancer!
Det förhatliga jävla sjukdomen som dom allra flesta förknippar med lidande & död.
Jag försöker vara stark.
Jag försöker att vara positiv.
Jag försöker stötta.
Men jag håller på att rasa samman!
Pappa är en mysko figur mellan varven.
Men han har alltid varit en fighter.
När han väl har bestämt sig för något, då genomför han det också, på gott & ont.
Denna gången verkar han ha gett upp.
Jag finner ingen annan råd, mer än att försöka kämpa för hans skull också.
Men jag min jävla fitta har flytt sedan förr förra måndagen då jag tog emot beskedet.
Vill inte skylla på att det är ganska mycket som även händer i mitt personliga liv.
Torsdagen för snart 2 veckor sedan inträffade något jag bara trodde hände andra.
Jag hyperventilerade.
Bokstavligen så fick jag ingen luft.
Hela mitt väsen stängde av sig & min kropp skrek
- det är NOG NU!
Panikångest?
Ångest attack?
Dåligt syresatt rum?
Dax att börja tänka på sig själv?
Eller ett tecken för andra att dom ska vara rädda om mig för jag är inte heller mer än människa?
Jag vet inte.
Jag har dessutom ett märkligt sjätte sinne.
Jag brukar i regel känna av vad som komma skall redan innan det har hänt.
Så många bäckar små kan även få den starkaste att fundera på att lägga in sig.
I torsdags så hände det, det som jag redan från morgonen hade befarat.
Jag kände även på mig att beskedet till pappa inte skulle vara av det positiva slaget.
Jag visste också att beskedet skulle bli jobbigt.
Det jag inte visste var att det skulle visa sig vara CANCER.
Av alla jävliga saker så blev bomben just denna.
På torsdag ska det börja disskuteras cellgifts behandling.
Inte huruvida dom ska utan mera NÄR dom ska börja denna procedur.
En lång & smärtsam behandling som under tidens gång kommer att visa om den fungerar eller inte.
En kamp på liv & död, där han även väntar besked angående sina lever prover.
Jag förstår hans uppgivenhet, men PAPPA, det är inte läge att bara lägga sig ner i denna stund!
Jag kan inte gå igenom detta åt dig, men jag finns med i varje steg på vägens gång.
Du är orolig över mig.
Var inte det!
Jag har människor som finns där för mig om jag skulle vackla.
Jag vet det nu & jag vet att jag kan tro på det.
Nu är det dax att koncentrera sig på att gå framåt utan att för den delen glömma bort nuet.
Varje dag räknas & varje dag är viktig.
TACK också för fristaden jag också har tillgång till när jag känner att jag själv håller på att förlora greppet & mitt förstånd.
Tack även för förståelsen.
Jag orkar inte så mycket just for the moment.
Jag försöker att vara stark för min pappas skull.
Det tär & jag känner mig trött & sliten.
Just därför har jag tagit avstånd från vissa saker & vissa måsten.
Jag måste orka & periodvis kommer jag att få kämpa för 2.
Men jag har aldrig gett upp tidigare & det vore väl fan om jag gjorde det nu.
Min pappa är stark, men just nu orkar han inte kämpa mera & kampen har ännu inte börjat.
Men detta SKA bli bra, just därför att det inte finns något annat alternativ!
Ina Scott alias Madame mimsan
Då många har haft frågor skickade via mailen!
Så väljer jag att ge Er en kort fattat version här.
- Torsdagen var den dag jag trodde allt var på väg att gå åt helvete.
JAG höll på att gå åt helvete!
Jag höll bokstavligen på att kvävas.
JAG hoppas nu att allt är back on track again & JAG vågar tro på det som har blivit sagt.
Men JAG orkar inte med ambivalens för då blir det till slut som det blev i Torsdags & som hade kunnat gå jävligt fel.
JAG är stark i mig själv, MEN till en viss gräns.
När den gränsen är nådd blir jag till slut okontaktbar & det finns ingenting någon kan säga för att få mig på andra tankar.
Då kör jag mitt race på gott & ont vilket i slut ändan kommer att resultera i ond bråd död.
Jag kan se lugn ut, jag kan agera lugnt, men inom mig är det ett stort inferno av okontrollerat kaos.
- Men vägen tar inte slut bortom kurvan.
Det gäller bara att sakta in & försiktigt, bortom kurvan kunna se vägen igen.
Livet är inte spikrak & en "glida runt på räkmackan" tillvaro jämt.
Men jag har något speciellt som jag inte vill eller är beredd på att förlora.
- Hela livet känns ibland som en bilkrasch, men man MÅSTE ändå förmå sig till att göra sitt bästa & inte kasta in handduken så fort det känns för djävligt & över mäktigt.
- Var rädda om dom Ni tycker om & älskar!
Mimsan
- Torsdagen var den dag jag trodde allt var på väg att gå åt helvete.
JAG höll på att gå åt helvete!
Jag höll bokstavligen på att kvävas.
JAG hoppas nu att allt är back on track again & JAG vågar tro på det som har blivit sagt.
Men JAG orkar inte med ambivalens för då blir det till slut som det blev i Torsdags & som hade kunnat gå jävligt fel.
JAG är stark i mig själv, MEN till en viss gräns.
När den gränsen är nådd blir jag till slut okontaktbar & det finns ingenting någon kan säga för att få mig på andra tankar.
Då kör jag mitt race på gott & ont vilket i slut ändan kommer att resultera i ond bråd död.
Jag kan se lugn ut, jag kan agera lugnt, men inom mig är det ett stort inferno av okontrollerat kaos.
- Men vägen tar inte slut bortom kurvan.
Det gäller bara att sakta in & försiktigt, bortom kurvan kunna se vägen igen.
Livet är inte spikrak & en "glida runt på räkmackan" tillvaro jämt.
Men jag har något speciellt som jag inte vill eller är beredd på att förlora.
- Hela livet känns ibland som en bilkrasch, men man MÅSTE ändå förmå sig till att göra sitt bästa & inte kasta in handduken så fort det känns för djävligt & över mäktigt.
- Var rädda om dom Ni tycker om & älskar!
Mimsan
Life goes on!
Dagens ocensurerade sanning!
Idag mår jag så mycket bättre.
Mycket har kommit till sin klarhet via våran fantastiska sms funktion.
Jag tror verkligen detta kommer att fungera.
2 sargade själar i en, men som besitter driv & ett jävlar annamma.
The Plupp and The Spirit Of Extacy can´t go wrong.
Hör du det!
Sometimes måste man kunna se tiden ann utan att rusa på i en hastighet av X2000.
Some of the day´s are bad & man mår skit inifrån & ut.
Det är då man ska tänka på vad man faktiskt har & att det som faktisk finns inte alls är så jävla dumt.
Jag börjar så sakterligen tro på vad den kloka kvinnan Å sa för ett tag sedan.
Jag tror någonstans att hon faktiskt har rätt.
Vad hon har sagt kommer eventuellt i någon annan skrivelse.
Som sagt, allt har sin tid & allt har sin plats.
Små lätta moln
ser jag på din himmel,
din himmel som är blå.
Livet är inte alltid easy going, men man får ändå försöka se till det positiva som faktiskt finns.
Man gör val här i livet.
Antingen ser man bara det som är jobbigt, eller så väljer man att dra fram det som faktiskt är helt makalöst bra.
Valet gör man själv!
Jag har valt!
- Har du?
Jag vet redan svaret!
Mimsan som drar sig ur blogg världen for today med ett betydligt lättare hjärta.
Avslutar med ett "minne" från min kaotiska disfunktionella uppväxt & önskar samtliga läsare en fin Lördag.
Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra.
Genom frostigt glas syns solen som en huldra.
Ditt hår, det flyter över hela kudden...
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.
Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar.
Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar.
Du drömmer om något fint ,
jag ser du småler.
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.
Utanför vårt fönster hör vi markens sånger.
Som ett rastlöst barn om våren, dagen kommer.
Lyssna till den sång som jorden sjunger.
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.
Likt en sländas spröda vinge ögat skälver.
Solens smälta i ditt hår kring pannan välver.
Du, jag tror vi flyr rakt in i solen ...
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag
Idag mår jag så mycket bättre.
Mycket har kommit till sin klarhet via våran fantastiska sms funktion.
Jag tror verkligen detta kommer att fungera.
2 sargade själar i en, men som besitter driv & ett jävlar annamma.
The Plupp and The Spirit Of Extacy can´t go wrong.
Hör du det!
Sometimes måste man kunna se tiden ann utan att rusa på i en hastighet av X2000.
Some of the day´s are bad & man mår skit inifrån & ut.
Det är då man ska tänka på vad man faktiskt har & att det som faktisk finns inte alls är så jävla dumt.
Jag börjar så sakterligen tro på vad den kloka kvinnan Å sa för ett tag sedan.
Jag tror någonstans att hon faktiskt har rätt.
Vad hon har sagt kommer eventuellt i någon annan skrivelse.
Som sagt, allt har sin tid & allt har sin plats.
Små lätta moln
ser jag på din himmel,
din himmel som är blå.
Livet är inte alltid easy going, men man får ändå försöka se till det positiva som faktiskt finns.
Man gör val här i livet.
Antingen ser man bara det som är jobbigt, eller så väljer man att dra fram det som faktiskt är helt makalöst bra.
Valet gör man själv!
Jag har valt!
- Har du?
Jag vet redan svaret!
Mimsan som drar sig ur blogg världen for today med ett betydligt lättare hjärta.
Avslutar med ett "minne" från min kaotiska disfunktionella uppväxt & önskar samtliga läsare en fin Lördag.
Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra.
Genom frostigt glas syns solen som en huldra.
Ditt hår, det flyter över hela kudden...
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.
Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar.
Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar.
Du drömmer om något fint ,
jag ser du småler.
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.
Utanför vårt fönster hör vi markens sånger.
Som ett rastlöst barn om våren, dagen kommer.
Lyssna till den sång som jorden sjunger.
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.
Likt en sländas spröda vinge ögat skälver.
Solens smälta i ditt hår kring pannan välver.
Du, jag tror vi flyr rakt in i solen ...
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag
I´m alive!
Dock är jag något från varande då det händer extremt mycket i mitt liv just nu.
Just därför är osäkerhet & ambivalens det sista jag behöver.
Jag behöver klarhet & raka rör.
Inget
- Nä vi skiter i detta.
Eller
- Jag mår så dåligt, för att lite senare ändra sig.
Jag behöver strukur.
Så här gör vi & så här blir det.
Nu har jag fått det klartecknet & jag väljer att tro på det.
Dum eller inte?
Ja det är frågan.
Man jag kommer att ångra mig om jag inte ger det en chans i allafall.
Mimsan som besitter mycket känslor & huvudbry men som ändå älskar & tycker väldigt mycket om!
But some times känns det som jag håller på att drunkna, så snälla snälla snälla
- Raka rör, inget velande fram & tillbaka samt ärlighet & respekt.
Spirit of Extacy
Just därför är osäkerhet & ambivalens det sista jag behöver.
Jag behöver klarhet & raka rör.
Inget
- Nä vi skiter i detta.
Eller
- Jag mår så dåligt, för att lite senare ändra sig.
Jag behöver strukur.
Så här gör vi & så här blir det.
Nu har jag fått det klartecknet & jag väljer att tro på det.
Dum eller inte?
Ja det är frågan.
Man jag kommer att ångra mig om jag inte ger det en chans i allafall.
Mimsan som besitter mycket känslor & huvudbry men som ändå älskar & tycker väldigt mycket om!
But some times känns det som jag håller på att drunkna, så snälla snälla snälla
- Raka rör, inget velande fram & tillbaka samt ärlighet & respekt.
Spirit of Extacy
I luvan på Mimsan!
-"Pluppen & pluppan" är något speciellt!
Det finns mycket där som är speciellt som så mycket annat.
Sen att det mellan varven är rörigt and sometimes kaotiskt vet dom flesta av oss.
- Vissa kallar det för livet i sin helhet.
Att känna är en del i att vara mänsklig.
Jag är glad på ett sätt att jag faktiskt KAN känna.
Många har blivit så "avtrubbade" känslo mässigt att dom har blivit oförmögna att ta till sig.
Jag HAR varit en av dessa en gång i tiden, kanske just därför jag är så motaglig nu?
Men nu är det så här & det man kan göra är att se framåt.
Som sagt, det är många pusselbitar som ska placeras på rätt plats & Rom byggdes inte på en dag.
Men med ljuset tänt & alla bitar framme i ljuset blir det lättare att få fram hela bilden.
Ibland får man nagla fast sig själv för att hålla sig kvar i farten!
Hastigheten har ökat med åren & nu good damn är det bara att bita sig fast.
G kraften kan slänga sig i tapeten.
Carousel of life, eller om man hellre vill.......livets karusell
Life aint easy, men det finns dom som har det värre!
- Se bilden & JA den är googlad!
Jag fortsätter att dela med mig av mig själv.
Allt är inte rosen rött!
Allt är inte tipp topp jämt!
Jag vill inte vara en av dom som hymlar om något perfekt liv med villa, volvo, felfria ungar, vovve, outstanding förhållande som aldrig har några mörka zooner samt ett fett bankkonto & 3 utlands semestrar varje år!
Jag låter Er helt enkelt ta del i det som händer & sker & allt helt ocensurerat.
- Men alla är vi olika, men detta är jag, ocensurerad & komplicerad!
Mimsans kvälls tankar
Högvis av kramar till alla berörda.
Träningspass & missanpassad kategori placering!
Detta inlägg platsar både i träning & kost kategorin, likväl som i ocensurerade sanningar.
But hwo cares egentligen?
Så...........
Idag har jag finaly bestigit löpbandet igen efter flera veckors frånvaro.
I morgon kommer jag att öka på ytterligare.
Nutrilett & träning för att få den så kallade kick starten.
Nu är det bara att köra!
Räkor står på kvällsmats listan & en massa vatten.
Jag har haft väldigt mycket att tänka på & därav den uteblivna träningen.
Många känslor i omlopp.
Mycket är kvar men känns något bättre då allt har kommit fram i dagsljuset & jag hoppas det inte bara känns bättre för mig!
Nu måste man bara finna vägen som för en framåt för 6 år är värt att kämpa för!
Jag tycker om & jag älskar, endast jag & de det berör vet.
Livet kunde ha varit simplare, betydligt lättare & easy going.
But sometimes blir det inte som det kanske från början var tänkt.
Livets vägar äro outgrundliga, & krokig.
Ibland tappar man bort sig själv & varandra.
Men ett steg i taget & på så sätt tar man sig framåt.
Låt oss säga som så här
- Vi är ingen vanlig familj!
Tänk att livet kan ful strula men man är ändå lyckligt lottad.
- WIERD!
Ina Scott alias Madame Mimsan med 7000 järn & tankar for the moment.
But hwo cares egentligen?
Så...........
Idag har jag finaly bestigit löpbandet igen efter flera veckors frånvaro.
I morgon kommer jag att öka på ytterligare.
Nutrilett & träning för att få den så kallade kick starten.
Nu är det bara att köra!
Räkor står på kvällsmats listan & en massa vatten.
Jag har haft väldigt mycket att tänka på & därav den uteblivna träningen.
Många känslor i omlopp.
Mycket är kvar men känns något bättre då allt har kommit fram i dagsljuset & jag hoppas det inte bara känns bättre för mig!
Nu måste man bara finna vägen som för en framåt för 6 år är värt att kämpa för!
Jag tycker om & jag älskar, endast jag & de det berör vet.
Livet kunde ha varit simplare, betydligt lättare & easy going.
But sometimes blir det inte som det kanske från början var tänkt.
Livets vägar äro outgrundliga, & krokig.
Ibland tappar man bort sig själv & varandra.
Men ett steg i taget & på så sätt tar man sig framåt.
Låt oss säga som så här
- Vi är ingen vanlig familj!
Tänk att livet kan ful strula men man är ändå lyckligt lottad.
- WIERD!
Ina Scott alias Madame Mimsan med 7000 järn & tankar for the moment.
Lagda kort på bordet!
Jag har lagt upp mina kort på bordet.
Korten kanske inte var så roliga att ha på handen men ger förhoppningsvis vinst i slut ändan.
Om det nu inte skulle göra det så what else can i say?
Jag har tidigare suttigt & funderat på förhållanden i stort.
Varför brister kommunikationen i dom allra flesta förhållandena?
Är det ens fel eller är det bådas?
Mina kort är skapade sedan många år tillbaka.
Some of them har jag skapat själv & andra har jag fått for free så att säga.
En relation ska inte behöva vara en kamp hela tiden.
Kniven mot strupen & rysk roulett är inget för mig.
Ovisshet & utanförskap där var & en bär på sin tunga börda.
Jag anser att man delar med sig av både goda & jobbiga stunder.
Livet är inte rosen rött rakt igenom.
Men vad gör man då när man känner att ens partner inte vill vara delaktig?
Eller kan det kanske vara så att partnern sluter sig eller att man på något sätt är oklar i vad man vill få fram?
Eller väljer vissa helt enkelt att stoppa huvudet i sanden & hoppas på att allt har försvunnit när man väl får upp huvudet igen?
Och hur länge ska man orka att försöka nå fram med samma resultat som dom tidigare gångerna.
Eller en förändring som håller sig till dagens slut eller när man har lunkat in i den ordinarie takten igen.
- Livets chrimp sandwich
För mig är kommunikation A-O.
Utan den finns ingenting.
Kommunikation
Lyhördhet
Ärlighet
Förståelse
Dessa fyra saker bildar ett förhållande.
- BLAND ANNAT!
Ina Scott alias Madame Mimsan tankar & resonemang för denna gången!
Korten kanske inte var så roliga att ha på handen men ger förhoppningsvis vinst i slut ändan.
Om det nu inte skulle göra det så what else can i say?
Jag har tidigare suttigt & funderat på förhållanden i stort.
Varför brister kommunikationen i dom allra flesta förhållandena?
Är det ens fel eller är det bådas?
Mina kort är skapade sedan många år tillbaka.
Some of them har jag skapat själv & andra har jag fått for free så att säga.
En relation ska inte behöva vara en kamp hela tiden.
Kniven mot strupen & rysk roulett är inget för mig.
Ovisshet & utanförskap där var & en bär på sin tunga börda.
Jag anser att man delar med sig av både goda & jobbiga stunder.
Livet är inte rosen rött rakt igenom.
Men vad gör man då när man känner att ens partner inte vill vara delaktig?
Eller kan det kanske vara så att partnern sluter sig eller att man på något sätt är oklar i vad man vill få fram?
Eller väljer vissa helt enkelt att stoppa huvudet i sanden & hoppas på att allt har försvunnit när man väl får upp huvudet igen?
Och hur länge ska man orka att försöka nå fram med samma resultat som dom tidigare gångerna.
Eller en förändring som håller sig till dagens slut eller när man har lunkat in i den ordinarie takten igen.
- Livets chrimp sandwich
För mig är kommunikation A-O.
Utan den finns ingenting.
Kommunikation
Lyhördhet
Ärlighet
Förståelse
Dessa fyra saker bildar ett förhållande.
- BLAND ANNAT!
Ina Scott alias Madame Mimsan tankar & resonemang för denna gången!
I regret!
Nu har det hänt saker igen av det mindre positiva slaget.
Mycket tankar & funderingar rusar runt i huvudet förtillfället.
What´s happening?
Jag ställer mig bara en fråga
- Why?
Jag ångrar det jag inte gjorde!
Jag ångrar det jag inte sa!
Jag ångrar de telefonsamtal som aldrig ringdes!
Jag ångrar allt som skjutits upp!
Jag ångrar till & med att jag ångrar!
Idag går mina tankar till en specifik människa utan att nämna varken för mycket eller för lite.
& jag HOPPAS hoppas hoppas så innerligt på ett bra slut!
- Är det för mycket begärt?
Livet är lätt förgånget.
Men vissa får mera att bära än vad som är mänskligt.
Trosfantaster hävdar att "gud" inte ger en människa mer än vad h*n klarar av.
FUCK Ya i all din gudomlighet, det är inte sant någonstans.
Men än en gång, det är vad JAG känner.
Alla är vi som sagt olika & allt får stå för den enskilda individen.
Var rädda om er & varandra!
Skjut inte upp det du faktiskt kan göra idag, ty i morgon kan det vara försent!
-I regret!
Jag ångrar sådan jag hade TÄNKT att göra & det som inte blev av!
Ina Scott alias Madame Mim
Mycket tankar & funderingar rusar runt i huvudet förtillfället.
What´s happening?
Jag ställer mig bara en fråga
- Why?
Jag ångrar det jag inte gjorde!
Jag ångrar det jag inte sa!
Jag ångrar de telefonsamtal som aldrig ringdes!
Jag ångrar allt som skjutits upp!
Jag ångrar till & med att jag ångrar!
Idag går mina tankar till en specifik människa utan att nämna varken för mycket eller för lite.
& jag HOPPAS hoppas hoppas så innerligt på ett bra slut!
- Är det för mycket begärt?
Livet är lätt förgånget.
Men vissa får mera att bära än vad som är mänskligt.
Trosfantaster hävdar att "gud" inte ger en människa mer än vad h*n klarar av.
FUCK Ya i all din gudomlighet, det är inte sant någonstans.
Men än en gång, det är vad JAG känner.
Alla är vi som sagt olika & allt får stå för den enskilda individen.
Var rädda om er & varandra!
Skjut inte upp det du faktiskt kan göra idag, ty i morgon kan det vara försent!
-I regret!
Jag ångrar sådan jag hade TÄNKT att göra & det som inte blev av!
Ina Scott alias Madame Mim
Deep thought!
Jag har under en längre tid funderat över det mänskliga beteendet.
Hur vi många gånger väljer att lägga upp en fasad.
En fasad som visar hur "bra" vi mår & hur "bra" vi har det.
Någon säger
- Nämen tjena, det var länge sedan.
Allt bra med dig/Er?
Allt som oftast blir svaret
- Jo då, allt är bara bra, fast det kanske i själva verket inte alls är så förbannat jävla tipp topp.
Så vad beror det egentligen på?
Är det verkligen så att vi MÅSTE lägga upp ett sken av att allt är så bra på alla plan?
Är det inte mera mänskligt att kunna vara ärlig & faktiskt visa att allt kanske inte är så party party hela tiden?
Nu visar inte ens jag för alla vad jag känner.
Just för att
1
Dom har inte med det att göra!
2
Dom kan inte förvalta det på ett bra sätt.
3
Dom kan omöjligt förstå.
4
Dom kan inte hantera det.
5
Det kommer en massa följd frågor & ibland orkar man bara inte med alla dessa frågor utan man ville egentligen bara tala om att man förtillfället inte är riktigt på topp etc etc.
Många kanske är rädda för att inte framstå som den där perfekta.
- Den som alltid är glad.
- Den som alltid är positiv
- Den som alltid ställer upp för allt & alla.
- Den som alltid fixar & trixar.
- Den som alltid vill alla andra väl & som allt för ofta sätter sig själv & sitt eget mående i tredje, fjärde hand.
Så once again
- Varför är det så många som är sådana?
Jag har lärt mig en sak genom mina levda 37 år & det till trots att jag some times är one hell of a slow learner.
JA jag erkänner!
- Men man kan inte finnas där för någon annan om man inte kan finnas där även för sig själv.
Jag har även sett sidor hos en del nära & kära som jag faktiskt inte hade trott fanns där under den hårda ytan.
Kanske det beror på att man så sakerligen faktiskt har byggt upp förtroendet & tilliten samt att även JAG har vågat öppna upp?
Faktiskt vågat visa att livet inte alla gånger är någon jävla räkmacka.
Att jag faktiskt har mitt drogbeteende kvar till en viss del & något jag alltid kommer att ha med mig.
Att jag faktiskt vågar visa att nu känner jag mig sårbar & nu är steget tillbaka ganska nära.
Genom att våga visa & våga låta någon ta del av det man känner & som faktiskt förstår.
Någon som även känner tryggheten & tilliten att själv våga släppa in.
Någon som man vet inte ryggar tillbaka & sätter på sig skygglapparna.
- I´m grateful!
Så än en gång, varför klistrar man så ofta på den där
- Jag mår så jävla bra masken?
Är vi inte alla dödligt mänskliga?
Personligen mår jag så otroligt mycket bättre av den vetskapen att jag faktiskt KAN vara ärlig i mina tankar & känslor.
& än en gång, mitt skrivande handlar inte om någon speciell, utan bara om mig, mitt liv, mitt mående, mina framsteg, mina steg tillbaka, vänner, känslor, sinnes stämningar, glädje och så mycket mera.
Kort & gott hela konceptet.
Jag ger Er mig i en salig blandning.
Helt naket & ocensurerat!
Dagens visdoms ord får nog bli
- Först när du kan vara sann mot dig själv, kan du även vara sann mot andra!
Detta var dagens djupaste tanke, just därför är det ganska skönt att få skriva av sig & få lite perspektiv på saker & ting.
Ina Scott alias Madame Mimsan
Hur vi många gånger väljer att lägga upp en fasad.
En fasad som visar hur "bra" vi mår & hur "bra" vi har det.
Någon säger
- Nämen tjena, det var länge sedan.
Allt bra med dig/Er?
Allt som oftast blir svaret
- Jo då, allt är bara bra, fast det kanske i själva verket inte alls är så förbannat jävla tipp topp.
Så vad beror det egentligen på?
Är det verkligen så att vi MÅSTE lägga upp ett sken av att allt är så bra på alla plan?
Är det inte mera mänskligt att kunna vara ärlig & faktiskt visa att allt kanske inte är så party party hela tiden?
Nu visar inte ens jag för alla vad jag känner.
Just för att
1
Dom har inte med det att göra!
2
Dom kan inte förvalta det på ett bra sätt.
3
Dom kan omöjligt förstå.
4
Dom kan inte hantera det.
5
Det kommer en massa följd frågor & ibland orkar man bara inte med alla dessa frågor utan man ville egentligen bara tala om att man förtillfället inte är riktigt på topp etc etc.
Många kanske är rädda för att inte framstå som den där perfekta.
- Den som alltid är glad.
- Den som alltid är positiv
- Den som alltid ställer upp för allt & alla.
- Den som alltid fixar & trixar.
- Den som alltid vill alla andra väl & som allt för ofta sätter sig själv & sitt eget mående i tredje, fjärde hand.
Så once again
- Varför är det så många som är sådana?
Jag har lärt mig en sak genom mina levda 37 år & det till trots att jag some times är one hell of a slow learner.
JA jag erkänner!
- Men man kan inte finnas där för någon annan om man inte kan finnas där även för sig själv.
Jag har även sett sidor hos en del nära & kära som jag faktiskt inte hade trott fanns där under den hårda ytan.
Kanske det beror på att man så sakerligen faktiskt har byggt upp förtroendet & tilliten samt att även JAG har vågat öppna upp?
Faktiskt vågat visa att livet inte alla gånger är någon jävla räkmacka.
Att jag faktiskt har mitt drogbeteende kvar till en viss del & något jag alltid kommer att ha med mig.
Att jag faktiskt vågar visa att nu känner jag mig sårbar & nu är steget tillbaka ganska nära.
Genom att våga visa & våga låta någon ta del av det man känner & som faktiskt förstår.
Någon som även känner tryggheten & tilliten att själv våga släppa in.
Någon som man vet inte ryggar tillbaka & sätter på sig skygglapparna.
- I´m grateful!
Så än en gång, varför klistrar man så ofta på den där
- Jag mår så jävla bra masken?
Är vi inte alla dödligt mänskliga?
Personligen mår jag så otroligt mycket bättre av den vetskapen att jag faktiskt KAN vara ärlig i mina tankar & känslor.
& än en gång, mitt skrivande handlar inte om någon speciell, utan bara om mig, mitt liv, mitt mående, mina framsteg, mina steg tillbaka, vänner, känslor, sinnes stämningar, glädje och så mycket mera.
Kort & gott hela konceptet.
Jag ger Er mig i en salig blandning.
Helt naket & ocensurerat!
Dagens visdoms ord får nog bli
- Först när du kan vara sann mot dig själv, kan du även vara sann mot andra!
Detta var dagens djupaste tanke, just därför är det ganska skönt att få skriva av sig & få lite perspektiv på saker & ting.
Ina Scott alias Madame Mimsan
Trouble maker!
That´s me.
Jag förtår inte hur jag gång efter annan hamnar där jag gör.
Omen?
- Unlikely!
Det är sånt som händer!?!?
- Wroooooooong!
Men jag är förmodligen så in i helvetet indoktrinerad i detta mönster att jag inte ser förrens det redan har skett.
Så hur gör man då?
- Löper hela linan ut?
- Slår av på takten?
- Försöker lägga i backen (dock ej ett alternativ då jag faktiskt i det stora hela mår alldeles utmärkt)
Så här sitter jag alltså, än en gång & försöker hitta den röda tråden som faktiskt tenderar att löpa genom det mesta.
Ibland undrar jag vart mitt logiska jag är.
Kommer jag alltid att leva high sky?
Det är inte så att JAG mår direkt dåligt av det.
Just på grund av att jag alltid har varit sådan här.
- 300 miles per hour i såpade träskor.
Till saken hör även att jag inte längre är 20.
Jag ÄR 37!
- Awesome i´m an adult hwo act childish.
- So fucking irritated sometimes!
Dock kommer jag alltid att vara en känslo människa på gott & ont.
Ibland styr känslorna over my sense & då blir det lite till trasslat mellan varven
Så än en gång
- I´m a fucking trouble maker so help me god!
Men jag vet också att jag i det stora hela är omtyckt & älskad av nära & kära!
Detta var dagens mest ocensurerade sanning!
Jag varken kan eller vill gå in på allt just nu.
Allting har sin tid.
Allting har sin plats.
Ina Scott alias Madame Mimsan
Jag förtår inte hur jag gång efter annan hamnar där jag gör.
Omen?
- Unlikely!
Det är sånt som händer!?!?
- Wroooooooong!
Men jag är förmodligen så in i helvetet indoktrinerad i detta mönster att jag inte ser förrens det redan har skett.
Så hur gör man då?
- Löper hela linan ut?
- Slår av på takten?
- Försöker lägga i backen (dock ej ett alternativ då jag faktiskt i det stora hela mår alldeles utmärkt)
Så här sitter jag alltså, än en gång & försöker hitta den röda tråden som faktiskt tenderar att löpa genom det mesta.
Ibland undrar jag vart mitt logiska jag är.
Kommer jag alltid att leva high sky?
Det är inte så att JAG mår direkt dåligt av det.
Just på grund av att jag alltid har varit sådan här.
- 300 miles per hour i såpade träskor.
Till saken hör även att jag inte längre är 20.
Jag ÄR 37!
- Awesome i´m an adult hwo act childish.
- So fucking irritated sometimes!
Dock kommer jag alltid att vara en känslo människa på gott & ont.
Ibland styr känslorna over my sense & då blir det lite till trasslat mellan varven
Så än en gång
- I´m a fucking trouble maker so help me god!
Men jag vet också att jag i det stora hela är omtyckt & älskad av nära & kära!
Detta var dagens mest ocensurerade sanning!
Jag varken kan eller vill gå in på allt just nu.
Allting har sin tid.
Allting har sin plats.
Ina Scott alias Madame Mimsan
