Omsluten av nattens mörker!
Sedan telefon samtalet igår kväll har jag varit euforisk.
Faktiskt såpass att det för första gången jag verkligen känner att detta kommer att gå bra.
Det är första gången som jag har vågat hoppats & tro.
För första gången såpass mycket att jag faktiskt vågar mig på att hoppas att pappa följer spelets regler.
Jag känner mig lugn & trygg på ett sätt jag inte har gjort sedan detta inträffade.
Jag går allt som oftast på min magkänsla.
Den tenderar att väldigt sällan svika mig.
Min magkänsla säger att det kommer att bli tuffa tider men även att vi kommer att klara av detta.
Kom att tänka på vad som hände i februari i år.
Det märkliga är att jag har inte drömt om min farmor på jätte många år vilket jag gjorde jag då.
Hon dök upp samtidigt med Bärnan som gick över till den andra sidan i slutet av Januari i år.
R.I.P
Strax efter begravningen var både han & farmor på besök i mitt sovande huvud.
Bärnan skrattade precis som han alltid gjorde & talade om att han mådde bra.
Han artikulerade till & med.......ler stort när jag skriver detta då jag så väl kommer ihåg honom.
Från att utstöta märkliga ord & ljud som man mellan varven fick gissa sig till vad dom betydde till,
- steppandet alternativt krafsande fötterna, till finger knäppningar & sång.
Sånger som han satt & sjöng på & som han tillägnade mig.
Han puffande på sina röda Level cigaretter, skrattade så där gott som bara han kunde.
- Han kunde verkligen lysa upp ett mörkt rum & bara det med sin underbara personlighet.
- Han var speciell!
Jag visste väl att den boven inte skulle lämna mig i fred, inte ens i drömmen.
Istället så kommer han dragandes med farmor.
Jag ger mig fan på att han hade ett finger med i spelet & nej jag är inte skrockfull.
Dock är jag övertygad om att livet inte tar slut här!
Jag har varit med om märkliga ting, men det ämnet tar vi upp en annan gång!
Bärnan mådde iallafall bra & farmor talade om för mig att jag skulle komma att klara av det mesta av det som kommer att hända genom livet.
- Wierd!
Besöket i sig är inte så underligt, det som är märkligt är att de kom tillsammans.
Men som sagt, det var nog Bosses förtjänst.
I natt har jag återigen känt en närvaro.
Jag har svårt att urskilja vad.
Jag var så omsluten av nattens mörker & sov för första gången lugnt & fridfullt.
Dom fåtal gånger jag har sovit stillsamt & någorlunda lugnt har jag befunnit mig på andra sidan vägen.
Där slappnar jag bara av & känner ett innre obeskrivligt lugn.
Där mår jag som Ina bör må efter olika situationer.
Där har jag mitt hälsospa utan att tveka!
& trots min disfunktionella familj så har jag ändå funnit en vis trygghet i mig själv.
Ibland sviktar den men jag är en kämpe...........Tro mig!
Jag har lärt mig den hårda vägen & det har format mig till den jag är idag.
Men jag har även lärt mig att förlåta, men hjälp av det har jag också funnit vägar att kunna gå vidare i livet.
Mimsan
