Då många har haft frågor skickade via mailen!

Så väljer jag att ge Er en kort fattat version här.
- Torsdagen var den dag jag trodde allt var på väg att gå åt helvete.
JAG höll på att gå åt helvete!
Jag höll bokstavligen på att kvävas.
JAG hoppas nu att allt är back on track again & JAG vågar tro på det som har blivit sagt.
Men JAG orkar inte med ambivalens för då blir det till slut som det blev i Torsdags & som hade kunnat gå jävligt fel.
JAG är stark i mig själv, MEN till en viss gräns.
När den gränsen är nådd blir jag till slut okontaktbar & det finns ingenting någon kan säga för att få mig på andra tankar.
Då kör jag mitt race på gott & ont vilket i slut ändan kommer att resultera i ond bråd död.
Jag kan se lugn ut, jag kan agera lugnt, men inom mig är det ett stort inferno av okontrollerat kaos.
- Men vägen tar inte slut bortom kurvan.
Det gäller bara att sakta in & försiktigt, bortom kurvan kunna se vägen igen.
Livet är inte spikrak & en "glida runt på räkmackan" tillvaro jämt.
Men jag har något speciellt som jag inte vill eller är beredd på att förlora.

- Hela livet känns ibland som en bilkrasch, men man MÅSTE ändå förmå sig till att göra sitt bästa & inte kasta in handduken så fort det känns för djävligt & över mäktigt.




- Var rädda om dom Ni tycker om & älskar!


Mimsan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0