Oros momenten som aldrig upphör!

Alldeles nyss fick jag ett samtal från min far.
Efter ett snabbt samtal från sjukhuset visade det sig att han nu på måndag ska in igen.
Denna gången vill dom kolla så att cancern inte har spridit sig till skelettet.
I positiv anda svarar jag
- Men nu upptäckte dom ju detta i god tid på grund av slumpen.
Nej Ina, detta har jag dragit på i 3 år utan att göra något åt.
Åter igen drogs den där jävla svarta gardinen ner!
Jag vet fan inte hur i hela helvete jag ska förhålla mig till allt som händer.
Jag kan inte springa omkring med ett jävla påklistrat leende & fjamsa runt.
Men jag slänger heller inte in handduken.
Just nu vet jag ingen råd alls!
Life aint faire.
Men jag hoppas fortfarande på att dom där 50% finns att allt kommer att gå som det ska!
Jag är så in i själen trött, ledsen & matt.
Jag vill göra så mycket men vet inte hur.
Jag behöver förhållnings råd kort & gott.
Inget peppande utan korta koncisa kreativa okonstlade synvinklar & tillväga gångs sätt.
Ingen knussel & inlindande.
Jag vill veta hur man som drabbad & anhörig ska hantera denna förbannade sjukdomen CANCER!
Jag vet också att vi alla är olika & att vi alla hanterar skiten individuellt.
Men just nu hanterar jag ingenting.
Jag har förlorat greppet, om än bara för stunden and i hate it!
Jag är ledsen
Jag är förbannad
Jag är rädd
Jag är orolig
Jag är positiv
Jag hoppas
Jag känner tilltro till läkarvetenskapen inom cancer spektrat
& allt detta känner jag i en salig blandning av totalt kaos
Vik hädan din jävla parasit!!!



Ina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0