OM!

Om om inte fanns, vad skulle vi göra då?


Om jag någonsin blev sjuk & om jag någonsin skulle få domen Obotlig cancer hur skulle jag då hantera det?
Skulle jag komma ihåg att säga till alla mina vänner att jag tycker om dom?
Skulle dom förstår att alla & en var av dom är & har varit betydelsefulla för mig?
Skulle dom veta om att dom alltid har haft & kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta?
Skulle dom förstå att jag egentligen ville stana kvar, men att jag var tvungen att gå?
Skulle jag ha orken att kämpa trots att jag skulle ha vetskapen i att det var in i det sista lönlöst.
Att enda vägen till ett friskt liv skulle vara att avsluta sitt sjuka först.
När man indirekt drabbas av sjukdomen infinner sig ens egen dödlighet & den blir ganska påtaglig.
Jag tänker inte spilla en enda dag till på att skjuta upp saker & ting.
Man vet aldrig vad som komma skall.
Det behöver inte vara någon sjukdom som väljer att avsluta ditt liv, det finns så mycket annat som kan hända.
Vänta inte för länge med att leva.
Tiden är NU!
Vänta inte för länge med att säga vad du känner eller tycker om någon.
Än en gång, livet är förgängligt & sårbart.
Försitt inte dina chanser!


Detta började jag skriva på för några timmar sedan men valde att placera det i utkastet eftersom jag visste att jag skulle komma att skriva mera.

En glädjande nyhet denna lördags kväll var samtalet från min far som kom alldeles nyss.

Hej Ina, det är pappa

- Hej hej pappsen.

Jag ville bara tala om att jag har fått provsvaren från sjukhuset.
Dom kom redan igår men jag ville inte kolla posten då med risk för att eventuellt förstöra mitt någorlunda goda humör.

- Vid det laget hann det fara en massa tankar genom mitt huvud.
Jag kunde inte tolka hans sinnesstämning det minsta på hans röst.
Den lät oroväckande samlad & lugn & den har jag hört tidigare.
Jag svalde hårt & höll ett stadigt tag om telefonen.


Jag ville bara berätta för dig att pappret var blankt.
Det vill säga att det var positivt för min skull.
Dom kunde inte se att det var någon förändring på skelettet & med det har dom uteslutigt skelett cancer.
Nu är det bara titthåls operationen kvar & är den bra så kommer dom att köra igång cellgifts behandlingen.


Behöver jag tala om att jag känner mig oerhört lättad just nu?
Ett stort jävla ok har lyfts från mina axlar & jag börjar återigen återta min ståtliga längd av hela 151.5 cm ovanför dyhögen.
- Det känns som vi har fått en andra chans mitt upp i allt!
- Nu fattas bara EN sak så hade allt varit fulländat denna lördagen!




Mimsan

Kommentarer
Postat av: Kryddan

VA SKÖNT :) hoppas att den saken kommer med så du får en fulländad helg då :)

Kram påre :)

Postat av: Ina

Tack fina Kryddan!

Titthålet får vi vänta med, men detta var iallafall helt klart ett steg i rätt riktning.

För så tycker Ina ;)



KRAM på´rej määää!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0