Tiden läker alla sår

Idag känner jag mig lite halvtrasig.
Själen är rastlös och huvudet matar på med minnen och tankar.
Minnen som sköljer ovarsamt över minnesbanken och efterlämnar ett slags tomrum som är svårt att beskriva.
Igår kom dessa tårar igen.
Tårar man trott var slut.
Jag pendlar just nu.
Jag pendlar mellan dåtid och nutid.
Tillsammans har vi gråtit många tårar och jag tror dom kommer att bli flera.
Tiden läker det mesta sägs det.
Men hur kan tiden läka saknad?


Ina scott

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0