För många är det ingen bedrift.......
Ocensurerade sanningar
- att hålla sig nyktra i 5 dagar!
Men det finns tyvärr dom som inte har det där easy going life som dom flesta har.
Eller som dom flesta iallafall vill uppvisa.
Många lever med dolda problem & missbruk.
Vissa lever helt öppet just för att dom har tappat greppet, andra lever i ett socialt missbruk.
Med socialt missbruk menar jag att
- dom har jobb, vänner, barn åtaganden & så vidare.
Det balanserar dom jämte sitt eget problem.
- Kort & gott, Att vara en missbrukare med ändå hålla skenet uppe för omvärlden & försöka leva precis som Svensson som bor i huset mitt emot.
Som sagt, det finns många typer av missbruk.
Jag skulle vilja påstå att de största grupperna är
- Alkohol
- Narkotika
- Piller
Har man samtliga, vilket oftast är det vanligaste av de tre ovanstående punkterna, så är det ett helvete att bryta något av dom.
Just därför är det en bedrift att kunna vara nykter då alkoholen faktiskt är det lättaste berusningsmedel att få tag på.
5 dagars nykterhet för någon (jag började skriva på detta redan igår) som är van att inta alkohol var dag är som att bestiga Mount Everest för dom som inte har dessa problem.
Så ja, jag är förbannat stolt över dom som klarar av detta & idag är jag extra stolt!
Som missbrukare får man allt som oftast ta en dag i taget, ibland en sekund åt gången.
Vad jag däremot ogillar är att dom flesta med något slags missbruk "skyddar" sitt beteende med att säga
- Jag fick ett återfall.
Man får inga jävla återfall, man tar dom!
I samma stund du sätter flaskan mot dina läppar trubbas det sunda jaget av!
Sakta med säkert suddas den intelektuella individen ut.
I takt med alkoholen följer också
- Nu börjar jag bli onykter, detta var inte bra & med det måste jag kompensera upp min berusning med annat så jag kan känna mig någolunda nykter igen.
Detta är ytterligare en URSÄKT till att få nyttja ännu en drog, kompensationdrogen!
Sensmoralen blir allt som oftast att det ena ger det andra.
Sen kan man ju som icke missbrukare tycka att den som väl hamnat i denna cirkel har sig själv att skylla då alla har ett val.
Jag skulle vilja påstå att det inte riktigt är så enkelt.
Många säger det på grund av okunnighet.
Det handlar till viss del om genetiska arvsanlag vilket man inte kan fly ifrån, dom finns där oavsett man vill eller inte
Å dels handlar det om uppväxt, trygghet & miljö.
Visst gör vi alla val, men ibland blir vi från tidig barndom indoktrinerade i en viss inriktning vilket leder till ett visst beteende.
Jag är ofantligt glad att just JAG får vara med på denna resa.
- FAKTISKT!
Trots att det har varit hårt, jobbigt, frustrerande & hela kroppen har skrikit
- this will be impossible, så är jag så jävla glad & stolt över mig själv att jag vågade sätta ner foten, men mest av allt vågade känna att
- NU har jag fått nog!
Som sagt, innan vändpunkten kom hade jag mer eller mindre bestämt mig för att jag hade fått nog.
Alla som på någotvis har varit involverad i sådana här saker & händelser vet att det sliter oerhört även på dom som står missbrukaren närmst.
Men med facit i handen så är jag bara så jävla glad & stolt över att få se utvecklingen.
Jag är tacksam över mig själv att jag inte bara stängde min dörr den där fredagen då allt kulminerade.
Idag har det alltså gått 6 dagar utan en droppe alkohol & jag vet, TRUST me, hur svårt det är & kan vara.
Jag är också väl medveten om att det KOMMER att komma tuffare tider.
Men nu har jag fått chansen att andas & jag har fått tillbaka min tro vilket innebär att jag kommer att finnas kvar vid sidan precis som alltid fast under andra premisser.
Detta är som att jämnföra med ett litet barn.
Hur man som förälder är förväntansfull över att få se det första leendet
- första gången de lyfter huvudet från golvet
- Rullar över från mage till rygg
- Börjar åla sig fram på golvet bara för att inom kort ställa sig upp med stöd & försiktigt ta sina första stapplande steg på livets resa.
Så även ni som aldrig har varit med om missbruksbilden men är förälder
- Precis så känns det!
Jag är glad & förväntansfull, men samtidigt rädd, precis som föräldrar till sina stapplande småbarn är.
Men man måste försöka se till möjligheterna istället för hindren.
Genom att bara se till hinder för oss inte framåt!
Så jag är så JÄVLA STOLT GLAD & TACKSAM över att än en gång få följa med på denna turbulenta resa, för det är precis vad det är
- En resa!
En resa vi kan kalla livet.
Ett annorlunda liv men än dock ett liv!
- Just idag så är mina känslor obeskrivliga!
När ingen annan förstår, när vi inte ens själva förstår så har vi iallafall varanda!
Mimsan
- att hålla sig nyktra i 5 dagar!
Men det finns tyvärr dom som inte har det där easy going life som dom flesta har.
Eller som dom flesta iallafall vill uppvisa.
Många lever med dolda problem & missbruk.
Vissa lever helt öppet just för att dom har tappat greppet, andra lever i ett socialt missbruk.
Med socialt missbruk menar jag att
- dom har jobb, vänner, barn åtaganden & så vidare.
Det balanserar dom jämte sitt eget problem.
- Kort & gott, Att vara en missbrukare med ändå hålla skenet uppe för omvärlden & försöka leva precis som Svensson som bor i huset mitt emot.
Som sagt, det finns många typer av missbruk.
Jag skulle vilja påstå att de största grupperna är
- Alkohol
- Narkotika
- Piller
Har man samtliga, vilket oftast är det vanligaste av de tre ovanstående punkterna, så är det ett helvete att bryta något av dom.
Just därför är det en bedrift att kunna vara nykter då alkoholen faktiskt är det lättaste berusningsmedel att få tag på.
5 dagars nykterhet för någon (jag började skriva på detta redan igår) som är van att inta alkohol var dag är som att bestiga Mount Everest för dom som inte har dessa problem.
Så ja, jag är förbannat stolt över dom som klarar av detta & idag är jag extra stolt!
Som missbrukare får man allt som oftast ta en dag i taget, ibland en sekund åt gången.
Vad jag däremot ogillar är att dom flesta med något slags missbruk "skyddar" sitt beteende med att säga
- Jag fick ett återfall.
Man får inga jävla återfall, man tar dom!
I samma stund du sätter flaskan mot dina läppar trubbas det sunda jaget av!
Sakta med säkert suddas den intelektuella individen ut.
I takt med alkoholen följer också
- Nu börjar jag bli onykter, detta var inte bra & med det måste jag kompensera upp min berusning med annat så jag kan känna mig någolunda nykter igen.
Detta är ytterligare en URSÄKT till att få nyttja ännu en drog, kompensationdrogen!
Sensmoralen blir allt som oftast att det ena ger det andra.
Sen kan man ju som icke missbrukare tycka att den som väl hamnat i denna cirkel har sig själv att skylla då alla har ett val.
Jag skulle vilja påstå att det inte riktigt är så enkelt.
Många säger det på grund av okunnighet.
Det handlar till viss del om genetiska arvsanlag vilket man inte kan fly ifrån, dom finns där oavsett man vill eller inte
Å dels handlar det om uppväxt, trygghet & miljö.
Visst gör vi alla val, men ibland blir vi från tidig barndom indoktrinerade i en viss inriktning vilket leder till ett visst beteende.
Jag är ofantligt glad att just JAG får vara med på denna resa.
- FAKTISKT!
Trots att det har varit hårt, jobbigt, frustrerande & hela kroppen har skrikit
- this will be impossible, så är jag så jävla glad & stolt över mig själv att jag vågade sätta ner foten, men mest av allt vågade känna att
- NU har jag fått nog!
Som sagt, innan vändpunkten kom hade jag mer eller mindre bestämt mig för att jag hade fått nog.
Alla som på någotvis har varit involverad i sådana här saker & händelser vet att det sliter oerhört även på dom som står missbrukaren närmst.
Men med facit i handen så är jag bara så jävla glad & stolt över att få se utvecklingen.
Jag är tacksam över mig själv att jag inte bara stängde min dörr den där fredagen då allt kulminerade.
Idag har det alltså gått 6 dagar utan en droppe alkohol & jag vet, TRUST me, hur svårt det är & kan vara.
Jag är också väl medveten om att det KOMMER att komma tuffare tider.
Men nu har jag fått chansen att andas & jag har fått tillbaka min tro vilket innebär att jag kommer att finnas kvar vid sidan precis som alltid fast under andra premisser.
Detta är som att jämnföra med ett litet barn.
Hur man som förälder är förväntansfull över att få se det första leendet
- första gången de lyfter huvudet från golvet
- Rullar över från mage till rygg
- Börjar åla sig fram på golvet bara för att inom kort ställa sig upp med stöd & försiktigt ta sina första stapplande steg på livets resa.
Så även ni som aldrig har varit med om missbruksbilden men är förälder
- Precis så känns det!
Jag är glad & förväntansfull, men samtidigt rädd, precis som föräldrar till sina stapplande småbarn är.
Men man måste försöka se till möjligheterna istället för hindren.
Genom att bara se till hinder för oss inte framåt!
Så jag är så JÄVLA STOLT GLAD & TACKSAM över att än en gång få följa med på denna turbulenta resa, för det är precis vad det är
- En resa!
En resa vi kan kalla livet.
Ett annorlunda liv men än dock ett liv!
- Just idag så är mina känslor obeskrivliga!
När ingen annan förstår, när vi inte ens själva förstår så har vi iallafall varanda!
Mimsan
Kommentarer
Trackback
