Jag vet vad jag vill göra när jag blir stor!
Till saken hör att jag ÄR stor, nåja, till åldern & erfarenheter iallafall.
Jag vill engagera mig i RIA alternativ KRIS.
Jag vill arbeta med människan, individen i sin helhet.
Det är något jag verkligen brinner för.
Alla har rätt till en andra, tredje & fjärde chans.
Då samhället i stort inte verkar speciellt för dessa utsatta själar är det guld värt att dessa organisationer finns.
Jag vet också att jag inte bara kan trampa in & säga
- Hej här är jag, jag har ingen utbildning, men en jäkla massa erfarenhet.
Dels från min uppväxt & en hel del från eget missbruk.
Jag behöver alltså finna vägar för att kunna uppnå mina mål.
Så nu är frågan då huvudet förtillfället är helt blankt, hur jag ska gå tillväga?
Ett alternativ är att ringa dessa organisationer på måndag & fråga om de olika tillvägagångssätt som finns.
Ett annat är att googla.
Men googlar man får man tyvärr upp en massa onödigt tramsande.
Men jag kommer att finna råd på detta också, trust me!
Äntligen känner jag en viss ro i själen.
Detta är något jag har funderat på en längre tid, men varför fundera när man faktiskt kan göra slag i saken?
Nu ska jag bara ta mig härifrån & vidare.
Men det kan ju inte vara så komplicerat.
Vill man så kan man!
Gäller det utbildning vill jag även kunna jobba samtidigt.
Jag har en hel del att ta ställning till.
Jag vill kunna utnyttja dom jävliga erfarenheterna jag har & omvandla dom till något positivt.
Jag vet inte på långa vägar allt.
Men jag vet en hel del gällande amfetamin, alkohol, piller, röka för att nämna något.
DET vill jag kunna nyttja & omvandla på bästa sätt.
Jag vet hur det känns att vara utsatt.
Jag vet hur det känns när man fyller 14 år & får i födelsedags present sin egen kanyl, pump & sin allra första "egna" tjackpåse, allt samlat i ett litet svart etui.
Jag vet också hur det känns att vara del i en grupp där man endast uppnår ett kraftfullt jätte dyk ner i avgrunden.
Jag vet också hur det känns att jobba sig därifrån.
Jag vet också hur det känns att få återfall & hur man ser på sig själv.
Inte till en början, men så småning om när man blir medveten om att kontrollen man trodde att man hade där är long gone.
Detta är reflektioner om vart framtiden lutar.
Blog uppdaterad.
Jag är jag & jag ger er insyn i mitt liv, på gott & ont, men jag hycklar inte om vad jag har varit & vad jag är.
Detta ÄR jag, varken mer eller mindre!
Men jag är inte på långa vägar ensam om att ha upplevt detta!
Jag kanske inte når mitt mål på ett år, men nu vet jag iallafall mera vartåt det lutar.
Jag vet en som har varit till helvetet & vänt igen.
Henne ska jag ta & prata med angående mina funderingar.
Det är en kvinna som är värd all beundran för sitt mod & sitt arbete till att våga förändra sitt liv.
Det är inte lätt att vara nykter alkholist, narkoman eller vad det nu må vara för missbruk.
Det är en evig kamp, vissa dagar är lättare än andra, men alltid måste man ha detta i bakhuvudet.
Fallgroparna är många, vissa är också dolda att man knappt ser dom förrens man står & balanserar precis vid hålet.
Nog för idag.
Jag skall ge Er läsare lite andrum nu.
Lovar att inte skriva ett ord till denna lördag.
Jag själv ska ta ett break & försöka reflektera mina egna tankar & funderingar runt mitt sista inlägg.
Ha det fint alla.
Var rädda om Er & varandra.
Lev livet efter bästa förmåga.
Ina Scott
Jag vill engagera mig i RIA alternativ KRIS.
Jag vill arbeta med människan, individen i sin helhet.
Det är något jag verkligen brinner för.
Alla har rätt till en andra, tredje & fjärde chans.
Då samhället i stort inte verkar speciellt för dessa utsatta själar är det guld värt att dessa organisationer finns.
Jag vet också att jag inte bara kan trampa in & säga
- Hej här är jag, jag har ingen utbildning, men en jäkla massa erfarenhet.
Dels från min uppväxt & en hel del från eget missbruk.
Jag behöver alltså finna vägar för att kunna uppnå mina mål.
Så nu är frågan då huvudet förtillfället är helt blankt, hur jag ska gå tillväga?
Ett alternativ är att ringa dessa organisationer på måndag & fråga om de olika tillvägagångssätt som finns.
Ett annat är att googla.
Men googlar man får man tyvärr upp en massa onödigt tramsande.
Men jag kommer att finna råd på detta också, trust me!
Äntligen känner jag en viss ro i själen.
Detta är något jag har funderat på en längre tid, men varför fundera när man faktiskt kan göra slag i saken?
Nu ska jag bara ta mig härifrån & vidare.
Men det kan ju inte vara så komplicerat.
Vill man så kan man!
Gäller det utbildning vill jag även kunna jobba samtidigt.
Jag har en hel del att ta ställning till.
Jag vill kunna utnyttja dom jävliga erfarenheterna jag har & omvandla dom till något positivt.
Jag vet inte på långa vägar allt.
Men jag vet en hel del gällande amfetamin, alkohol, piller, röka för att nämna något.
DET vill jag kunna nyttja & omvandla på bästa sätt.
Jag vet hur det känns att vara utsatt.
Jag vet hur det känns när man fyller 14 år & får i födelsedags present sin egen kanyl, pump & sin allra första "egna" tjackpåse, allt samlat i ett litet svart etui.
Jag vet också hur det känns att vara del i en grupp där man endast uppnår ett kraftfullt jätte dyk ner i avgrunden.
Jag vet också hur det känns att jobba sig därifrån.
Jag vet också hur det känns att få återfall & hur man ser på sig själv.
Inte till en början, men så småning om när man blir medveten om att kontrollen man trodde att man hade där är long gone.
Detta är reflektioner om vart framtiden lutar.
Blog uppdaterad.
Jag är jag & jag ger er insyn i mitt liv, på gott & ont, men jag hycklar inte om vad jag har varit & vad jag är.
Detta ÄR jag, varken mer eller mindre!
Men jag är inte på långa vägar ensam om att ha upplevt detta!
Jag kanske inte når mitt mål på ett år, men nu vet jag iallafall mera vartåt det lutar.
Jag vet en som har varit till helvetet & vänt igen.
Henne ska jag ta & prata med angående mina funderingar.
Det är en kvinna som är värd all beundran för sitt mod & sitt arbete till att våga förändra sitt liv.
Det är inte lätt att vara nykter alkholist, narkoman eller vad det nu må vara för missbruk.
Det är en evig kamp, vissa dagar är lättare än andra, men alltid måste man ha detta i bakhuvudet.
Fallgroparna är många, vissa är också dolda att man knappt ser dom förrens man står & balanserar precis vid hålet.
Nog för idag.
Jag skall ge Er läsare lite andrum nu.
Lovar att inte skriva ett ord till denna lördag.
Jag själv ska ta ett break & försöka reflektera mina egna tankar & funderingar runt mitt sista inlägg.
Ha det fint alla.
Var rädda om Er & varandra.
Lev livet efter bästa förmåga.
Ina Scott
Kommentarer
Trackback