Jag är inte något jävla välgörenhets offer!
Nu har jag sökt ytterligare ett jobb.
Så länge det söks finns också hoppet att någon gång komma någon vart här i livet.
Jag vet så väl vad det är som har format mig till den jag är idag.
Just därför blir jag så in i helvete trött på att inte fixa till mitt liv så som jag vill ha det.
Även om jag inte har en fullt utarbetad plan med exaktheter på HUR det ska se ut, så har jag ändå konturerna & strukturerna.
Dom är nåbara!
Jag behöver inte längre fajtas för att överleva, det har jag gjort så till den milda grad sedan barnsben.
Jag behöver fajtas med att komma vidare, komma framåt, uppåt, nå nya mål!
Att gå mot självförintelse är inte ett alternativ!
Jag blir också väldigt driven & manisk när jag bär på den känsla jag har nu.
Just därför är denna känsla inget negativt, den för mig framåt istället för bakåt.
Känslan i sig är ett stort jävlaranamma.
Jag ska lyckas, i´m gonna make it!
Själv försörjande innebär integritet, options, tillfredställelse & ett eget människo värde.
Jag är som sagt inget jävla välgörenhets offer som behöver tas om hand.
Visst har jag små krämpor så "ung" som jag är, men det gör mig inte mindre arbetsför än andra.
Sen finns det dom som inte vill ha jobb.
Hur orkar dom?
Hur orkar dessa se sig själva i spegeln & med tillfredställd blick titta tillbaka på sig själv?
Jag fattar inte det!
Vi har alla olika förutsättningar, men vi har alla samma chans att göra något bra med våra liv.
Jag fyller 38 i oktober, jag har försuttit många chanser till att förändra mitt liv.
Men det är jävlar inte försent.
Jag har många år kvar i arbetslivet.
Jag har ett visst mått av självförakt över att jag inte har "tagit tag" i detta för längesedan.
Den känslan måste jag släppa, att invagga sig med negativitet hjälper föga.
Det tenderar att stjälpa istället för att hjälpa.
Jag är som sagt INGET offer, jag gör mig själv till offer när jag inte tar tag i mig själv & det jag vill uppnå.
Hur länga ska man skylla på ditt & datt?
Det fungerar till en viss gräns, då vi alla har haft olika skeden i våra liv som har fått oss att agera som vi har gjort.
Nu är det dax för ett jävla HELL RAISE!
Jag är trött på mitt "lata" jag, för när allt kommer omkring så är detta inte mitt sanna jag.
Pic up the fight woman!
Med intensitet i blick & ett motordrivet go fortsätter jag att beta mig genom arbets djungel för att i slutet nå en radikal förändring, med allt vad det innebär!

Så länge det söks finns också hoppet att någon gång komma någon vart här i livet.
Jag vet så väl vad det är som har format mig till den jag är idag.
Just därför blir jag så in i helvete trött på att inte fixa till mitt liv så som jag vill ha det.
Även om jag inte har en fullt utarbetad plan med exaktheter på HUR det ska se ut, så har jag ändå konturerna & strukturerna.
Dom är nåbara!
Jag behöver inte längre fajtas för att överleva, det har jag gjort så till den milda grad sedan barnsben.
Jag behöver fajtas med att komma vidare, komma framåt, uppåt, nå nya mål!
Att gå mot självförintelse är inte ett alternativ!
Jag blir också väldigt driven & manisk när jag bär på den känsla jag har nu.
Just därför är denna känsla inget negativt, den för mig framåt istället för bakåt.
Känslan i sig är ett stort jävlaranamma.
Jag ska lyckas, i´m gonna make it!
Själv försörjande innebär integritet, options, tillfredställelse & ett eget människo värde.
Jag är som sagt inget jävla välgörenhets offer som behöver tas om hand.
Visst har jag små krämpor så "ung" som jag är, men det gör mig inte mindre arbetsför än andra.
Sen finns det dom som inte vill ha jobb.
Hur orkar dom?
Hur orkar dessa se sig själva i spegeln & med tillfredställd blick titta tillbaka på sig själv?
Jag fattar inte det!
Vi har alla olika förutsättningar, men vi har alla samma chans att göra något bra med våra liv.
Jag fyller 38 i oktober, jag har försuttit många chanser till att förändra mitt liv.
Men det är jävlar inte försent.
Jag har många år kvar i arbetslivet.
Jag har ett visst mått av självförakt över att jag inte har "tagit tag" i detta för längesedan.
Den känslan måste jag släppa, att invagga sig med negativitet hjälper föga.
Det tenderar att stjälpa istället för att hjälpa.
Jag är som sagt INGET offer, jag gör mig själv till offer när jag inte tar tag i mig själv & det jag vill uppnå.
Hur länga ska man skylla på ditt & datt?
Det fungerar till en viss gräns, då vi alla har haft olika skeden i våra liv som har fått oss att agera som vi har gjort.
Nu är det dax för ett jävla HELL RAISE!
Jag är trött på mitt "lata" jag, för när allt kommer omkring så är detta inte mitt sanna jag.
Pic up the fight woman!
Med intensitet i blick & ett motordrivet go fortsätter jag att beta mig genom arbets djungel för att i slutet nå en radikal förändring, med allt vad det innebär!

Kommentarer
Postat av: Åse Stenström
Med den fighting spirit Du verkar besitta lär det inte dröja förrän Du har ett jobb! Go girl!!!
Postat av: Ina
I´m working on it, trust me.
Jag kommer slåss för min rätt till ett arbete, precis som alla andra.
Tack för att du är positiv!:)
Postat av: Sylle
Tja! Halkade in på din profil genom en vän på FB å läste detta inlägg. Vi har nog mycke gemensamt du å ja utan att gå in på detaljer. Men du...detta fixar både du å ja ska du se! Ja skickade in 12 ansökningar förra v å har nu 2 intervjuer på mån å tis. Så de går om man bara vill. Hör gärna av dej om du vill. Vi kanske kan hjälpa varann. Vem vet :)Lycka till
Postat av: Ina
Hej!
Självklart & Du.....ett STORT jävla LYCKA TILL!
Cross my fingers for you!
Trackback