Olika signaler
Ocensurerade sanningar!
Här är allt öppet & naket
Jag har under en tid suttit & funderat på vilka signaler jag & andra människor sänder ut till vår omgivning.
Signalerna tror jag i grund & botten är baserade på våran uppväxt etc etc.
Jag minns att jag för många år sedan sa
- Jag utgår i från att alla jag möter är idioter & på så sätt behöver jag inte bli ledsen eller besviken.
Visar det sig sen att jag hade fel så kan det bara bli positivt.
Snacka om att ha blivit så bränd genom livet att man hellre väljer att avsiktligt ta avstånd för att skydda sig.
Nu vet jag bättre!
Nu händer det att jag släpper in människor som faktiskt......JA faktiskt..........inte förtjänar det!
Varför ska balansgången alltid vara så jäva totaly fucked up för?
- Varför?
Dom som jag verkligen älskar finns jag där för oavkortat & när helst det behövs.
Vilken jävla tid på dygnet & veckans alla dagar.
Jag ger mig in i striden tillsammans med den som mår dåligt & har inte en endaste jävla tanke på hur jag själv kommer att må i slutändan.
Jag är tilltuffsad på många sätt & vis, men jag lever, jag känner, jag andas & jag finns!
Jag kommer alltid att sätta mig framför den som mår dåligt som en mänsklig sköld.
- Rätt eller fel?
Det avgör varje enskilld person!
Personligen skulle jag kunna gå i döden för dom som står mig allra närmst.
- Men vem vinner på det i slutändan?
Tar man bort deras egna "arbete" till att förändra?
Är man med & bidrar till att dom ska fortsätta slukas i sitt eget hål av mörker genom att alltid finnas vid deras sida?
- Det finns något som heter egen ansvar & i slutändan har vi endast ansvar för oss själva.
Som vän, älskande, sambo, särbo, fru, make, älskare, älskarinna,....What ever...... kan vi bara finnas till, till en viss gräns.
(Meningen blev myskofierad men hoppas ändå att Ni är med mig & förstår vad jag menar)
Vi kan finnas där & stötta.
Vi kan finnas där som bollplank.
Vi kan hålla handen & torka tårar.
Men någonstans måste den som mår dåligt göra ett val.
Vill jag må så här?
Ibland måste man förlåta sådant som verkar omöjligt att förlåta bara för att ge sig själv en ärlig chans att själv komma vidare i livet.
Att någon gång kunna/våga släppa taget and be abel to see the road.
- Jag vill inte vara en av alla dom som sitter & ser tillbaka på sina liv & ångrar sådant som aldrig blev av pågrund av dåligt måeende.
Vill du?
- Jag vill leva!
- Jag vill leva här & nu!
- Jag vill inte leva i dåtid!
- Jag vill inte leva i framtiden!
- Det enda som räknas är HÄR & NU!
Här & nu & försöka se till att få uppleva den på allra bästa sätt.
Om jag tar ansvar för mitt så tar du ansvar för ditt & på vägens gång stöttar vi varandra.
- Ingen kan någonsin ta på sig någon annans ansvar.
Men man behöver heller inte vara med att bidra till att individens egen ansvar sviktar eller failar.
- Men det krävs TVÅ personer, inte bara EN.
Jag kan stötta & jag gör det även om det blir tuffare tider.
Jag har aldrig dragit mig undan för sådant som kan bli jobbigt.
- Jag är en fighter, men jag vägrar kämpa själv!
jag vägrar att kämpa för någon som inte vill eller vågar sig på att förändra.
Sådant som har hänt har hänt.
Det kan man aldrig ändra på hur gärna man än vill & önskar.
Men man kan alltid ändra på sitt tillväga gångs sätt att hantera det på.
Man måste våga släppa & inte ha det som en orsak eller ursäkt att fortsätta leva som man gör & må dåligt.
- Om man mår så dåligt, do something about it!
Kan verka enkelt, but it´s not.
Men det finns alltid flera vägar än bara en!
Jobbar man inte för ett bättre måeende lär det heller aldrig inträffa.
Man får väldigt sällan någonting gratis här i livet.
Jag finns här
- I med likväl som motgångar!
Min bästa vän gav mig de bästa råden
Han sa att varje dag är en gåva och inte en given rättighet
Lämna inte något ogjort, Lämna din rädsla bakom
Det första steget du tar är det längsta steg
Mimsans privata utspridda tankar & känslor en måndag som denna.
Här är allt öppet & naket
Jag har under en tid suttit & funderat på vilka signaler jag & andra människor sänder ut till vår omgivning.
Signalerna tror jag i grund & botten är baserade på våran uppväxt etc etc.
Jag minns att jag för många år sedan sa
- Jag utgår i från att alla jag möter är idioter & på så sätt behöver jag inte bli ledsen eller besviken.
Visar det sig sen att jag hade fel så kan det bara bli positivt.
Snacka om att ha blivit så bränd genom livet att man hellre väljer att avsiktligt ta avstånd för att skydda sig.
Nu vet jag bättre!
Nu händer det att jag släpper in människor som faktiskt......JA faktiskt..........inte förtjänar det!
Varför ska balansgången alltid vara så jäva totaly fucked up för?
- Varför?
Dom som jag verkligen älskar finns jag där för oavkortat & när helst det behövs.
Vilken jävla tid på dygnet & veckans alla dagar.
Jag ger mig in i striden tillsammans med den som mår dåligt & har inte en endaste jävla tanke på hur jag själv kommer att må i slutändan.
Jag är tilltuffsad på många sätt & vis, men jag lever, jag känner, jag andas & jag finns!
Jag kommer alltid att sätta mig framför den som mår dåligt som en mänsklig sköld.
- Rätt eller fel?
Det avgör varje enskilld person!
Personligen skulle jag kunna gå i döden för dom som står mig allra närmst.
- Men vem vinner på det i slutändan?
Tar man bort deras egna "arbete" till att förändra?
Är man med & bidrar till att dom ska fortsätta slukas i sitt eget hål av mörker genom att alltid finnas vid deras sida?
- Det finns något som heter egen ansvar & i slutändan har vi endast ansvar för oss själva.
Som vän, älskande, sambo, särbo, fru, make, älskare, älskarinna,....What ever...... kan vi bara finnas till, till en viss gräns.
(Meningen blev myskofierad men hoppas ändå att Ni är med mig & förstår vad jag menar)
Vi kan finnas där & stötta.
Vi kan finnas där som bollplank.
Vi kan hålla handen & torka tårar.
Men någonstans måste den som mår dåligt göra ett val.
Vill jag må så här?
Ibland måste man förlåta sådant som verkar omöjligt att förlåta bara för att ge sig själv en ärlig chans att själv komma vidare i livet.
Att någon gång kunna/våga släppa taget and be abel to see the road.
- Jag vill inte vara en av alla dom som sitter & ser tillbaka på sina liv & ångrar sådant som aldrig blev av pågrund av dåligt måeende.
Vill du?
- Jag vill leva!
- Jag vill leva här & nu!
- Jag vill inte leva i dåtid!
- Jag vill inte leva i framtiden!
- Det enda som räknas är HÄR & NU!
Här & nu & försöka se till att få uppleva den på allra bästa sätt.
Om jag tar ansvar för mitt så tar du ansvar för ditt & på vägens gång stöttar vi varandra.
- Ingen kan någonsin ta på sig någon annans ansvar.
Men man behöver heller inte vara med att bidra till att individens egen ansvar sviktar eller failar.
- Men det krävs TVÅ personer, inte bara EN.
Jag kan stötta & jag gör det även om det blir tuffare tider.
Jag har aldrig dragit mig undan för sådant som kan bli jobbigt.
- Jag är en fighter, men jag vägrar kämpa själv!
jag vägrar att kämpa för någon som inte vill eller vågar sig på att förändra.
Sådant som har hänt har hänt.
Det kan man aldrig ändra på hur gärna man än vill & önskar.
Men man kan alltid ändra på sitt tillväga gångs sätt att hantera det på.
Man måste våga släppa & inte ha det som en orsak eller ursäkt att fortsätta leva som man gör & må dåligt.
- Om man mår så dåligt, do something about it!
Kan verka enkelt, but it´s not.
Men det finns alltid flera vägar än bara en!
Jobbar man inte för ett bättre måeende lär det heller aldrig inträffa.
Man får väldigt sällan någonting gratis här i livet.
Jag finns här
- I med likväl som motgångar!
Min bästa vän gav mig de bästa råden
Han sa att varje dag är en gåva och inte en given rättighet
Lämna inte något ogjort, Lämna din rädsla bakom
Det första steget du tar är det längsta steg
Mimsans privata utspridda tankar & känslor en måndag som denna.
Kommentarer
Trackback
