Pappers påse syndromet

Jag tror jag blir tokig snart.
När man väl sitter i smeten oavsett den är hemmagjord bortgjord eller bortagjord, så är det förbannat svårt att sparka sig loss!
Sånt som från början var sagt att det skulle bli, blir inte.
Inga klara riktlinjer att följa.
Inga rättesnören eller raka linjer.
Allt bara far runt i periferin av ett konstant jävla fittigt eller kukigt kaos för dom som hellre väljer det unika könsord när allt känns för mycket.
Men & andra sidan får man i tidig ålder lära sig att allt inte är som det kanske ser ut.
Således har det iallafall varit så för mig.
Jag minns när jag var nyss fyllda 8 år.
Vi hade matrast & satt i skolans matsal för att äta våran lunch.
Jag hör & ser hur några av dom andra barnen vänder sig mot varandra & börjar tissla & tassla samtidigt som dom tittar i ögonfallande på mig.
Själv har jag aldrig varit den utsatta ungen i skolan.
Just därför förstod jag ingenting.
Jag försökte ignorera men olustkänslan fanns där & jag kunde inte skaka av mig den.
Jag hade all jävla rätt att känna mig olustig.
Min hinhåle till farfar dök plötsligt upp.
Märkbart berusad.
På MIN skola, bland MINA klasskamrater.
Förödmjukade MIG, ett barn på 8 år.
Där jag fick höra att jag var både det ena & det andra.
Dessutom var jag inget bra barnbarn & farmor var så ledsen.
Tacka fan för det med den jävulen i sitt liv.
Han som tvingade farmor ner till systemet när han själv var för full.
Farmor som en gång per år bröt lårbenshalsen pga fyllerus & tvingad ut för att skaffa mera alkohol.
Han som misshandlade min älskade farmor både verbalt & med slag.
Den jäveln som inte ens viste vad han hade gjort när han vaknade upp ur sin fylle koma & upptäckte att MIN farmor var död.
Han som valde att gifta om sig 4 månader efter hennes bortgång.
Han valde dessutom att flytta MIN farmors grav till en annan stad.
HAN valde sedemera att "döda" graven.
Den finns inte längre kvar.
Vad han inte har kunnat döda är min vilkorslösa kärlek till henne.
Hon var en trasig människa med ett gott hjärta.
Jag önskar att jag hade fått lära känna HENNE, innan allt gick åt skogen.
Så denna jävel kom alltså till skolan för att deklarera hur hemska alla var & han var guds gåva till mänskligheten.
Jävla AS!
Jag minns att en av lärarna fick leda honom ut därifrån.
Själv befann jag mig i något slagt chock tillstånd.
Så att allt inte är som det kanske i andras ögon ser ut, ja det har jag verkligen varit med om.
För andra ungar var mina farföräldrar jätte hyvens.
När det skulle säljas lotter & diverse gick dom alltid dit.
Dom ställde alltid upp & köpte.
Nåja, det var min farmor & det fick hon också mycket stryk för.
Jag minns vid ett tillfälle då mina vänner ville att vi skulle gå dit, det knöt sig i magen på mig.
Jag viste inte hur jag skulle ta mig ur situationen.
Det slutade med att farfar öppnade ytterdörren endast i klädd skjorta.
Man kan ju gissa sig till vad som hängde & slängde framför mina vänner.
Det enda jag ångrar är att jag inte gick på hans begravnng.
Just som ett avslut på det hela.
Bara att få svart på vitt att han till slut hamnade i backen.
Han dog i lungödem & hade tydligen en väldig dödsångest.
Hans sköterska ringde mig & talade om att han pratade väldigt mycket om mig & undrade om jag hade någon möjlighet att komma.
- Tack men nej tack!
Jag har fått nog av den mannen svarade jag, jag tänker inte lindra hans sista tid med att ge honom någon falsk förlåtelse eller förståelse.
För jag förstår faktiskt inte hur man kan vara så genuint jävla ELAK som han var.
Men jag bad henne att ringa mig när allt var över så att jag själv så sakta kunde få börja andas igen.
Hon ringde aldrig. 



Ina Scott alias Madame Mim som på bilden ser ganska glad & sorglös ut.
Jag har dessutom börjat förstå saker & ting på ett helt annat sätt.
Lika barn leka bäst, dom som inte själva har befunnit sig på stupet kan omöjligt förstå hur detta påverkar en människa.


Själv försöker jag att bryta mönster som har gått genom generationer
Det är inte lätt & många fallgropar finns det!



Var rädda om Er & varandra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0