Att finnas till
Jag finns alltid and forever där för mina vänner.
I vått & torrt i glädje & i sorg.
I med såväl som motgångar.
Stundtals känns det som jag inte räcker till & det gör mig ledsen & frustrerad.
Jag kan inte kapsla in det som gör ont, jag kan inte ens förmå mig att göra det med mina egna demoner mellan varven.
Trots att jag vet att jag gör allt som står i min makt.
Jag vill förändra så mycket.
Jag har inte berättat för någon efter som jag inte själv vet vart jag är på väg
Tiden får helt enkelt utvisa.
Jag söker jobb, jag försöker åstakomma en harmonisk lugn & givande tillvaro.
Ett easy going life.
Men ibland är det allt för lätt att halka tillbaka i dom in nötta hjulspåren som får en att spinna runt i totalt fel direction.
Det är alltid lättare att slå in på den gamla banan än att bryta den.
Jag vet & jag vet det dessutom så väl so help me god.
Nu har det varit en sådan period igen av självransakan & självförnekelse.
Livets bagage finns & kommer alltid vara en del av mig.
Men jag är så in i själen trött på att vara min egen själsliga misshandlare.
Alltid säga det samma
- Ina, sluta.
SLUTA slå dig själv.
SLUTA upp med att fly.
Man kan inte fly från sig själv & det vet jag också så in i helvete väl.
Sen att lika barn leka bäst stämmer också.
Men stund tals så leker man förbannat bra tillsammans & bagaget fylls på ytterligare.
Samtidigt förstår man varandra på ett sätt som många andra inte ens har en susning om.
Lucky them!
Att dom osynliga banden jag pratade om för ett tag sedan existerar är vi båda ett klart bevis på.
Under 12 dagar har vi varit samma mängd människor här hemma som vi i normala fall brukar vara under andra omständighheter.
Vi har stöttat varandra, funnits till hands kort & gott.
Att tiden är ur led råder det ingen tvekan om.
Jag greppar halmstrån till det som kallas arbete.
Söker det som finns att söka & försöker dag för dag sätta den ena foten framför den andra.
Det är inte lätt alla gånger, men försöker man inte lär man heller inte ta sig framåt.
Men visst är det så, det är alltid lättare att ge goda råd till någon annan än att själv följa dom.
Damn, livet är komplicerat, vare sig man själv strular till det eller inte.
Ina Scott alias Madame mim
I vått & torrt i glädje & i sorg.
I med såväl som motgångar.
Stundtals känns det som jag inte räcker till & det gör mig ledsen & frustrerad.
Jag kan inte kapsla in det som gör ont, jag kan inte ens förmå mig att göra det med mina egna demoner mellan varven.
Trots att jag vet att jag gör allt som står i min makt.
Jag vill förändra så mycket.
Jag har inte berättat för någon efter som jag inte själv vet vart jag är på väg
Tiden får helt enkelt utvisa.
Jag söker jobb, jag försöker åstakomma en harmonisk lugn & givande tillvaro.
Ett easy going life.
Men ibland är det allt för lätt att halka tillbaka i dom in nötta hjulspåren som får en att spinna runt i totalt fel direction.
Det är alltid lättare att slå in på den gamla banan än att bryta den.
Jag vet & jag vet det dessutom så väl so help me god.
Nu har det varit en sådan period igen av självransakan & självförnekelse.
Livets bagage finns & kommer alltid vara en del av mig.
Men jag är så in i själen trött på att vara min egen själsliga misshandlare.
Alltid säga det samma
- Ina, sluta.
SLUTA slå dig själv.
SLUTA upp med att fly.
Man kan inte fly från sig själv & det vet jag också så in i helvete väl.
Sen att lika barn leka bäst stämmer också.
Men stund tals så leker man förbannat bra tillsammans & bagaget fylls på ytterligare.
Samtidigt förstår man varandra på ett sätt som många andra inte ens har en susning om.
Lucky them!
Att dom osynliga banden jag pratade om för ett tag sedan existerar är vi båda ett klart bevis på.
Under 12 dagar har vi varit samma mängd människor här hemma som vi i normala fall brukar vara under andra omständighheter.
Vi har stöttat varandra, funnits till hands kort & gott.
Att tiden är ur led råder det ingen tvekan om.
Jag greppar halmstrån till det som kallas arbete.
Söker det som finns att söka & försöker dag för dag sätta den ena foten framför den andra.
Det är inte lätt alla gånger, men försöker man inte lär man heller inte ta sig framåt.
Men visst är det så, det är alltid lättare att ge goda råd till någon annan än att själv följa dom.
Damn, livet är komplicerat, vare sig man själv strular till det eller inte.
Ina Scott alias Madame mim
Kommentarer
Trackback
