tjenamalenaihallonbusken

Jag är otroligt vilsen just nu.
Jag älskar min man, ingen tvekan alls om det.
Men alltid, alltid så händer det saker av det mindre positiva slaget när han är borta.
Jag har slutat berätta, varför belasta honom när han redan är så belastad av arbetet som han är?
Han kan inte bara rusa hem för att finnas vid min sida när det känns som allt rasar.
Han har ett jobb att sköta, 65 mil hemifrån.
Kontentan är att han är borta mera än vad han är hemma.
Ärligt talat så ser jag ingen utväg alls, än mindre en ljusning.
Ljuset i slutet av tuneln är ett urspårat tåg
Det spelar ingen roll om jag skulle få ett jobb, vi skulle aldrig kunna "avsluta" hans jobb i Norge allafall, för ett jobb i Sverige.
Just pga att vi har byggt upp en uppsjö av lån.
Just nu är jag i ett så stort behov av närhet & vad gör man då?
Jo man söker sig till den person som står mig allra närmst & har gjort i 8 år.
Den som näst efter min man får mig att må bra, den som får mig att känna....det kommer att ordna sig.
Där känner jag mig trygg, glad & avslappnad
Sen finns det en baksida av det hela, men det tänker jag inte gå in på här.
Kanske jag borde bryta, men kan inte.
Jag vill inte.
Jag tänker inte.
Mellan varven är det faktiskt den enda människa som inte får mig att tappa allt.
Resonerar ologiskt när jag tänker, det får kosta vad det kosta vill.
Skuld känslor överöser mig för att jag känner så.
Skuld för att jag mår bra över att vara där, skuld över att min man får slita arschlet av sig i Norge.
Skuld för att vi har dragit på oss sjuka lån som ege inte alls var nödvändiga.
Skuld för att vi har stängt vägen som gav oss möjligheten att kunna gå tillbaka.
Skuld för att jag känner skuld & skulderna bara växer.
Jag har skuld över att jag inte har något jobb, skuld för att dom jobben som söks, får man inte ens ett tack för visat intresse för.
Man känner skuld för att man känner, nu ger jag upp, trots att man biter sig fast.
Man försöker tänka positivt, trots all jävla skuld som tonar upp sig.
Satt här på fm & sökte ett städjobb beläget i närheten där vi bor.
Kände på en gång, varför, det kommer att gå till någon annan iallafall.
Direkt infann sig skulden, innan mitt resonabla jag tog över.
Så länge man har sökt det så finns det en chans.
Om än det må vara liten chans, så finns den iallafall!
Snart är julen här & mera pengar ska strös för vinden.
Fördelen är ju iallafall att Mannen i huset kommer att vara hemma 14 dagar ist för 9, sen drar det igång igen.
12 dagar i Norge, 7 dagar hemma...............om man nu drar av restiden.
Annars SKA det vara nio.
Jag behöver en kram & känner skuld för det också.
Känner mig egotrippad.
Det är inte jag som sliter både hår & arschle i Norge.
Det är helle inte jag som jobbar runt kl.
Inte heller jag som sitter & pendlar 65 mil.
Inte heller jag som inte får vara med familjen.
SÅ, nu var skuldkänslan framme & trippade runt på snoken igen.
FAN!
Inte konstigt att människor bygger upp ett beroende av dom märkligaste slag.
När slutade familjer vara just familjer.
& när tog den komersiella smörjan egentligen över?
Människan är ta mig fan inte klok!
Vi vill bara ha & ha & ha & tänker ta mig fan inte till innan & kollar på helheten.
Som ex, OM vi skaffar detta NU, hur kommer det att påverka oss i framtiden.
Hur kommer det att se ut 1 år f.r.o.m nu, eller kanske ännu längre fram.
Är det då värt att sitta där med den där nya sket dyra tv.n, stereo anläggningen, bilen, motorcykeln, huset osv osv, till en kostnad av att dela upp sin familj i 2 läger, elr som vi har det.....2 länder?
NOT REALY!
Jag önskar jag kunde gå tillbaka, nu handlar det inte så mycket om det ovanstående,(det materiella.)
Men jag önskar ändå att jag kunde gå tillbaka, för att jag VET, att jag i nu läget skulle göra det så mycket annolunda ist.
Det är lätt att vara efterklok.
Nu är det bara att, suck it up & gilla läget.
Men det är inte lätt.
Nu har jag öst ur mig, nu ska jag diska & hänga tvätt.


Dagens luddiga tankar från liten draken i känslomässig gungning.


I just want to see you
When you're all alone
I just want to catch you if I can
I just want to be there
When the morning light explodes
On your face it radiates
I can't escape
I love you 'till the end

I just want to tell you nothing
You don't want to hear
All I want is for you to say
Why don't you just take me
Where I've never been before
I know you want to hear me
Catch my breath
I love you 'till the end

I just want to be there
When we're caught in the rain
I just want to see you laugh not cry
I just want to feel you
When the night puts on it's cloak
I'm lost for words don't tell me
All I can say
I love you 'till the end



ÄLSKAR DIG!