tjenamalenaihallonbusken

Fick i morse veta av min ena vän att han som har funnits i mitt liv i 8 år hade läst min blogg.
Fan tänkte jag faktiskt då.
Han har också nog med sitt.
Jag vill inte belasta någon, allra minst honom, som har så djävla mycket ändå i bagaget.
Nyss fick jag ett telefon samtal från just denna personen
- Hur är det med dig gumman.
Standard frasen, jo det är väl bra, eller någolunda iallafall.
LÖGN!
Det är inte alls bra, vilket han snart hade plockat ur mig.
Vidare frågade han vad det var.
Jag svarade & svaret kom väl inte direkt som någon chock.
Det ÄR jobbigt att vara arbetslös, det är jobbigt med att familjen är splittrad.
Det är jätte jobbigt när F & N frågar när B kommer hem igen.
Sen när han väl är hemma ska man hinna med allt.
Vi ska hinna med att vara en familj, vi ska hinna med vänner, vardag, varandra, gubben har klubben & så allt annat som också måste hinnas med.
Det är just DET som känns övermäktigt just nu.
9 dagar hemma för honom är som sagt inte nio dagar.
Det är sju.
På första lediga dagen åker dom bil i 10 timmar.
Sista lediga dagen går åt till att bara vänta på att det har blivit dax för dom att sätta sig i bilen igen.
Men som sagt, det är inte bara jag som finner detta jobbigt.
Fredag nu & jag ska städa, ikväll ska jag bara försöka vara!
Tillåta mig sj det helt enkelt.............man behöver inte alltid vara stark, det har jag verkligen fått bevisat nu!


Trevlig helg önskas samtliga