tjenamalenaihallonbusken

Under ytan, finns stora och små.
Under ytan, finns det skratt och gråt.

Det finns mycket där som händer
som vi inte kan förstå,
men vi hittar alltid svaren,
där i botten av oss själva.
Under ytan.

Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet.

Det skrattas och det skålas,
men slutar snart i kaos.
Någon sparkar och slår en stackare
som är helt utan chans.
Jag ser att ingen verkar bry sig,
och inte heller jag.
Rädslan är för stor och stark
för att göra något alls.

Under ytan, skäms jag för mig själv.
Under ytan, bränner bilden mig.

Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där.
Jag vet, jag vet, jag vet.

Jag tänker på det ofta:
om det varit min egen bror,
då hade också jag förvandlats
till ett monster utan ord.
När jag ser all den ondska
som vi människor släppt lös,
det meningslösa lidandet.
Då har jag svårt att förstå,
att alla har vi varit barn
och hjälplösa nån gång.
Älskat utan gränser,
älskat utan tvång.

Under ytan, är vi alla små.
Under ytan, kan en god själ förgås.

 

http://www.youtube.com/watch?v=chY8T_9m9dQ