tjenamalenaihallonbusken

Funderingar kring familjen.
Jag undrar hur en familj ege ska vara.
Är familjen en familj, när någon medlem aviker & den drar sig undan & ingen förstår något
När man söker svar, men får inga.
Eller är det bara så, att när man bli vuxen ska man klippa banden till sin familj & starta sin ege?.
& HUR ska man veta, vilka vägar man INTE ska gå?
I synnerhet som det finns en familj som man inte känner, pga en rad omständigheter.
Att inte diskutera ditt, att inte ta upp datt, att inte fråga om det & heller inte prata om det.
HUR i HELA HELVETET är det möjligt att INTE göra det, när man egentligen inte känner varandra?
Då är det lätt att ta upp just DET, för det är ju ändå EN sak som binder oss samman.
Eller så kanska man bara ska strunta i saker & ting.
Go with the flow helt enkelt.
Min & mammas relation har alltid varit komplex.
Men vi har börjat närma oss varandra igen.
Vi accepterar varandras olikheter.
Jag har gått vidare i det som hänt under min uppväxt.
Mycket pga att jag har fått svar & förklaringar, som gör att jag kan förstå på ett annat sätt.
Vissa saker förstår jag inte alls, men det hade jag heller inte räknat med.
ALLT kan inte förstås heller, så är det bara!
Jag vågade sluta fly helt enkelt.
Jag tog handen som sträcktes ut.
Men små små steg kommer vi längre.
Det känns inte lika smärtsamt längre.
Sen finns det FORTFARANDE dom bitar kvar, som skulle få mig att dra mig undan för gott igen.
Dom bitar som finns kvar, bör också hålla sig på avstånd.
Ibland måste man välja & jag har valt.
Jag har valt att radera bort det som får mig att må dåligt.
Jag har även varit väldigt TYDLIG  & KLAR med VARFÖR.
Hade jag inte varit det, hade jag kunnat förbereda mig för frågor.
Vill man inte ha "onödiga" frågor, säg då din ärliga åsikt & tala om varför du/man väljer att ta avstånd.
Då slipper iallafall andra fundera på VARFÖR.
ALLA har rätt till att gå vidare.
Den enskillda, tillika resterande.
Att stoppa det genom att prata i "tysto" är i mina ögon fel.
Man sitter bara & väntar, väntar på att den enskillda ska höra av sig & ge sin version av det hela.
För att ev efter det försöka bygga upp något.
Successivt & försiktigt.
Det är MIN personliga åsikt.
Vissa familjer är helt upp & ned & är ALLTID på drift F R Å N varandra.
När en har kommit in i hamnen, ja då lägger någon annan ut.
Kärn familjer finns INTE!
Suckar & orkar ärligt talat inte bry mig.......trots att JAG älskar MIN underliga familj.
Alla gör vi val, jag HOPPAS bara att dom valen man gör blir bra i slut ändan.
Jag finns här med dom val jag har gjort, men jag finns inte här i en evighet.
Det är ett val som jag har tagit.
Sen är det beundrans värt, alla dom familjer som har den där unika samanhållningen, genuina band till varandra & där utomstående inte trampar in & i fråga sätter............Men jag då?
Nå väl, nå väl........jag kommer inte längre idag.
Jag är trött & tom, snart kommer våra terrorister hem & räknar med mat, men jag älskar dom ändå, MASSOR!
Jag HOPPAS verkligen inte våran familj kommer att splitras.
Rak & ärlig kommunikation kan förhindra stora sprickor.
Eller är det en förlegad myt?
Jaja.........gäspar!
Önskar samtliga läsare en fin fortsatt vecka
Livet i det stora hela ser ut som löpsedeln.
Gör inte si, gör inte så.........i slut ändan går allt åt helvete ändå.
Bättre att bara vara & underhålla det man redan har ist!


Häpp Folks